Varistaipale kanal
Varistaipaleen kanava

© Bilderna tagna av Riitta Kankkunen

© Bilderna tagna av Riitta Kankkunen

© Bilderna tagna av Riitta Kankkunen

© Bilderna tagna av Riitta Kankkunen 2005

© Bilderna tagna av Riitta Kankkunen 2005

Kanal mellan sjöarna Juojärvi och Orivesi
Ett initiativ för att skapa en förbindelse mellan sjön Juojärvi och vattendraget Saimaa gjordes av översten Hj. Granfelt, bonden av Papinniemi hov i socken Heinävesi. År 1876 bad Granfelt att få påbörja en utredning om en möjlig kanal mellan Pöytälahti i sjön Juojärvi och sjön Orivesi. Denna riktning ansågs som det naturligaste då man ännu inte hade fattat beslut om att bygga kanalerna i Karvio och i Heinävesifarleden.
Läs mer om Karvio kanal, Kerma kanal, Vihovuonne kanal och Pilppa kanal.
Biträdande ingenjören Uno Gylling utredde kanallinjen år 1877. Enligt utredningen skulle kanalen ha blivit 9,8 km lång med tio slussar för att utjämna skillnaden på 24,9 meter mellan sjöarna. Priset för kanalbygget uppskattades till 1,3 miljoner mark. Guvernören i Kuopio län, kretsingenjören och överstyrelsen lämnade negativa utlåtanden och senaten beslöt att projektet inte skulle förverkligas. Senaten ansåg den 13 juni 1878 att nyttan av den nya kanalen inte skulle motsvara kostnaderna för bygge och underhåll.

Kanal mellan sjöarna Juojärvi och Suvasvesi
Representanter för domsagorna Pielavesi och Pielisjärvi bad om kanalisering av Juojärvisjön i riksdagen 1891. Då förde man för första gången fram tanken på att skapa en förbindelse mellan sjöarna Juojärvi och Suvasvesi. Representanterna framförde också att alternativet för denna riktning var den äldre plan som anslöt sig till byggandet av en kanal mellan Juojärvi och Orivesi. Inget av förslagen gick igenom då man inte hade gjort någon kanaliseringsplan.

Beslut och planer
Kanalisering av Juojärvi vattendrag behandlades i riksdagen 1904 - 1905. Heinävesifarledens kanaler byggdes redan då och därför diskuterade man inte om att bygga en kanal mellan Juojärvi och Orivesi. Det föreslogs alternativa möjligheter för kanaliseringen mellan sjöarna: Kaavinjärvi - Rikkavesi - Juojärvi - Suvasvesi och Kermajärvi - Juojärvi - Petrumajärvi.
Järnvägsutskottet stödde kanalutredningar, men ståndsriksdagen hann inte behandla dessa kanaliseringsförslag i slutet av sessionsperioden.
Den 20 maj 1904 framförde kommunerna Kaavi, Tuusniemi och Kuusjärvi en vädjan till senaten om utredning av en farled mellan sjöarna Suvasvesi, Kermajärvi och Joutsenvesi. Senaten beviljade den 26 maj 1904 15 000 mark för denna utredning. Kanallinjen vid Juojärvi utforskades 1906 och en plan och ett kostnadsförslag färdigställdes samma år.
Enligt överingenjör Karl Snellmans plan skulle en kanal byggas från Juojärvi via tjärnen Varislampi till sjön Varisvesi. Skillnaden i vattennivåer var nästan 20 meter och detta krävde två slussgrupper, den ena i Varistaipale (se Varistaipale kanal) och den andra i Taivallahti. En sluss med två sammankopplade kammare skulle byggas mellan viken Taivallahti och tjärnen Varislampi och en liknande sluss med fyra kammare mellan sjön Varisjärvi och viken Varislahti. Utredningen beräknade att en 2,1 meter djup och 6,5 kilometer lång skulle kosta 1 390 000 mark att bygga.
Överstyrelsen lämnade sitt förslag till senaten den 31 maj 1907.
Senaten utnämnde en kommitté vars uppgift var att ta reda på kanalens nytta och ekonomiska möjligheter. Kommittén gav sitt utlåtande den 27 januari 1909 efter att ha undersökt statistiska uppgifter och ordnat möten med lokala människor. Enligt utlåtandet skulle kanalinkomsten motsvara 4 % av byggnadskostnader och Juojärvikanalerna skulle öka inkomsterna från Heinävesikanalerna samt förbättra de ekonomiska omständigheterna i området.
Kommittén föreslog att byggandet av Juojärvi farleden skulle påbörjas så snabbt som möjligt enligt överstyrelsens plan.
Senaten presenterade kanaliseringsplanen för kejsaren som fattade beslut den 26 oktober 1910 och beviljade ett anslag för kanalbyggandet om statens ekonomi det tillät. Detta gav en möjlighet att bordlägga byggnadsplanen, men kommunerna Kuusjärvi och Tuusniemi bad att arbetet skulle påbörjas 1911. Orsaken för detta var att det fanns många arbetslösa människor i området och bristen på livsmedel. Den 5 maj 1911 uppmanade senaten överstyrelsen att påbörja arbetet omedelbart.

Kanalarbetet börjar
Evert Wilhelm Skogström var ledare för kanalarbetena i Juojärviprojektet mellan juni 1911 och september 1915, då han utsågs till vägverkets generaldirektör. Efter honom fortsattes arbetet av M. Eerikäinen, som var representant för Kuopiokretsens kretsingenjör, till den 21 oktober 1915 när arbetena blev färdiga. Kanalbygget påbörjades i juni 1911.
Från Kuopio - Heinävesi - Savonlinna-farleden renoverades en sidofarled till viken Varislahti där en lastbrygga byggdes. Maskiner som behövdes transporterades från Vesijärvikanalen. Maskiner och andra varor transporterades från bryggan till arbetsplatsen via en smalspårig järnväg. Transporterna mellan tjärnen Varislampi och viken Taivallahti utfördes sjöledes på sommaren och via isvägen på vintern.
Grävningsarbetena påbörjades i Varistaipale under sommaren, där kanallinjen blev färdig vid årsslutet, och i Taivallahti under hösten. I Taivallahti var terrängen sumpartad och grävandet gick långsamt. Detsamma gälde också näset mellan tjärnen Varislampi och sjön Varisvesi där man grävde en öppen kanal. Grävningsarbetena avslutades under 1913 i Taivallahti.
I Varistaipale fanns det ett berg på slussens ställe vilket resulterade i svåra brytningsarbeten. Brytningen gick snabbare när fyra olika grupper arbetade på bottnen av slusskammrarna. Brytningsarbetena blev färdiga 1912 i Varistaipale och 1913 i Taivallahti.

Slussbygget
Byggandet av en sluss med två kammare påbörjades 1912. Ett problem var att det inte fanns lämplig sten i området. Berget under slussen var skört och dög knappast till stenläggning av kanallinjens sidor. Lämplig sten hittades på en ö i sjön Suvasvesi men avståndet var 40 kilometer. Dessutom hade entreprenören Oskar Flink hyrt stenbrottet. Flink var dock villig att skaffa stenen för kanalarbetet och transportera dem till Varistaipale med sina skepp. Han erbjöd sig även att svara för betong- och murningsarbetena vid slussarna med sina maskiner och sitt material.
Överstyrelsen som tidigare hade alltid själva tagit hand om slussbyggandet beslöt att beställa slussarbetena vid Varistaipale och Taivallahti från Flink. Avtalet skrevs under den 19 mars 1912.
Slussritningarna gjordes av överstyrelsens ingenjör K. Fr. Appelgren.
Trots att ett avtal hade ingåtts med Oskar Flink var överstyrelsen ansvarig för bevakning av slussarbetet. Man ville också testa en ny byggteknik i arbetet. Slussmurarna gjordes med en ny betongteknik som tidigare hade inte använts i Finland. Muren bestod av en betongvägg som nådde till 1,2 meter från slussbottnen och övre delen utgjordes av betongmur som belagdes med hackad sten.
Nivåskillnaden mellan sjöarna Varisjärvi och Varisvesi var 12,60 meter vid högvatten och 14,56 meter vid lågvatten.
Dimensioneringssystemet som hade utvecklats under byggandet av Saimaa kanal tillät endast tre meters sänkning per slusskammare. Man ansåg att träportar inte tål större vattentryck. Järnportar skulle ha varit starkare men antagligen var priset orsaken till valet av träportar och flera slusskammare. Portarna utrustades med luckor i stället för rörsystem för tömning och fyllning.
Varistaipale sluss blev färdig före november 1913 och det första skeppet seglade genom slussarna den 3 november 1913. Taivallahti sluss, läs om Taivallahti kanal, blev färdig i september 1914.
Svängbroar byggdes över Varistaipale och Taivallahti. Totalkostnaden för Juojärvikanaliseringen blev 1 389 794 mark.
Antalet kanalarbetare varierade mellan 200 och 400.
Trafiken i Juojärvikanalerna var livlig trots att det inte fanns städer i området. På 1920-talet slussade över 2000 fartyg varje år, men så småningom började antalet slussningar minska då vägtransporterna ökade snabbt.

Varistaipale kanal i dag
Varistaipale är den högst belägna inlandskanalen i Finland. Den ursprungliga kanalen finns kvar men portarna öppnas elektroniskt i dag. Området är mycket vackert och lockar besökare från olika håll. Varistaipale hör till det Finska kanalmuseét och det finns en permanent utställning som är öppen på sommaren.
Sommaren 2004 organiserade Varistaipale byalag en timmerflottningsdag då timmerbuntar flottades på det gamla sättet. Buntarna drogs med rep genom slussarna av kvinnor som hade varit med om detta arbete under 1940- och 1960-talen. Enligt en tv-dokumentär i juli 2004 vet man inte om dagen organiseras på nytt för dragarna börjar bli gamla och yngre generationer inte kan arbetet.
Det lönar sig att besöka båda Juojärvikanalerna, Varistaipale och Taivallahti, för de ligger mycket nära varandra.
Riitta Kankkunen © 2005

På väg uppströms på nedre kanalen	Slusstrappan från nedre kanalen	I den nedersta slussen.	Ut från den övre slussen. Bron har öppnats.

© Bilderna tagna av Sami Vastela

Slussningen i den nedre slusskammaren.	Varistaipale kanal uppströms efter slussarna.

© Bilderna tagna av Jarrno Sariola

Tämä sivu on suomeksi

Tryck på denna slussport för att komma tillbaka till samlingssidan för finska kanaler.

Denna sida ändrades senast