Pussilantaipale kanal Piensaari kanal Alajärvi kanal Pitkälänniemi kanal

Taipale kanal
Taipaleen kanava

Taipale kanal ligger under en bro för landsväg 23 i staden Varkaus.


Den äldsta Taipalekanalen




© Bilderna tagna 1997 av Riitta Kankkunen

Vy från övre slussen nedströms mot järnvägen och sjön Haukivesi.

Vy uppströms från bassängen för mötande båtar. Denna bassäng ligger mellan de två slussarna.

Ny nedströms. Vi ser bassängen, nedre slussen och den vidare farleden mot Haukivesi.


Här ses hur slussmurarna är byggda. I botten skymtas slusströskeln.

Den nedre slussen. Kanalmuséet skymtar till vänster.

Farleden mot Haukivesi och mot Savonlinna.

© Bilderna till vänster tagna 1997 av Riitta Kankkunen

Gamla slussen 2007.

Här ses hur slussmurarna är byggda. I botten skymtas slusströskeln.

Den nedre slussen. Kanalmuséet skymtar till vänster.

Farleden mot Haukivesi och mot Savonlinna.

Gamla slussen sedd uppströms 2007.
© Bild: Riitta Kankkunen


Huvudfarleden mellan städerna Savonlinna och Kuopio består av fyra stora sjöar: Haukivesi, Unnukka, Koirusvesi och Kallavesi. Detta var och är den viktigaste farleden för människor i norra Savolax.
Strömmar och forsar mellan sjöarna var ett stort problem före kanaliseringen och de största forsarna, Varkaus fors mellan sjöarna Äimisvesi och Unnukka, samt Konnuskoski mellan Leppävirta och Koirusvesi, var omöjliga för större båtar och fartyg att ta sig igenom.

De första exakta mätningarna i Varkaus fors gjordes av N. G. af Schulten år 1791 och han föreslog 1801 att en sluss skulle byggas i forsen. Efter krigsslutet 1809 blev Finland en del av Ryssland och kanalplanerna lades åt sidan.
Men ryssarna insåg kanalernas betydelse på grund av östra Finlands strategiska läge och möjlighet att skapa oavbrutna transportleder. Ryska militärmyndigheter gjorde ett förslag på 1810-talet, men 1821 beslöt de att avsluta projektet.

Frågan om Saimaa kanal diskuterades i Finska senaten 1822 och då blev frågan om Varkaus fors aktuell igen. Löjtnant P. G. Savander gjorde ett förslag, men detta ledde inte till någon åtgärd, främst på grund av resursbrist. En delegation från norra Savolax besökte kejsaren 1826 och diskuterade om Saimaa kanal och samtidigt diskuterades Varkaus fors.
Kanalprojektet i Taipale, det vill säga Varkaus fors, och Konnuskoski började gå framåt i början av 1830-talet. Projektet startades av folk från norra Savolax den 16 oktober 1831 då de förslog att forsarna söderut från staden Kuopio skulle rensas. Senaten bestämde att forsrensningsdirektionen skulle göra en undersökning och det arbetet utfördes av kapten Fredrik Hällström under hösten 1832. Han konstaterade bland annat att det inte gick att kanalisera Varkaus fors, utan man måste gräva en kanal vid sidan om forsen och förse den med två slussar. Enligt Hällström skulle kanalen kosta 52 271 rubel och 65 kopek. Han föreslog att kostnaderna skulle minskas genom att folket i området anlitades för dagsverken.
Kommunerna runt farleden hade olika åsikter om kanaliseringen. Iisalmibor ansåg att riktningen mot Österbotten var viktigare än farleden mot söder, men trots detta var de redo att delta i kostnaderna. Invånare i kommunen Kaavi ville inte ha kanaler för deras viktigaste riktning var sjön Ladoga. Människorna i kommunerna Leppävirta, Pielavesi och Nilsiä samt Kuopio socken och staden Kuopio hade positiva attityder till kanalisering. Dessa fem kommuner fick mest nytta av kanalerna och var naturligtvis mest villiga att göra dagsverken.
Den 16 oktober 1833 avgav forsrensningsdirektionen sitt utlåtande, och baron generalmajor Carl von Rosenkampff kalkylerade kostnaderna för två alternativa kanaler, fem respektive sju fot djupa. Den förstnämnda skulle kosta 62 390,40 rubel och den sistnämnda 78 056,80 rubel. I sitt utlåtande understödde forsrensningsdirektionen de djupa kanalerna. Direktionen ansåg att kanalerna byggs för framtiden och större fartyg och att effektivare livsmedelstransporter skulle göra det lättare för människor i östra Finland att klara sig under nödår. Allt detta påverkade senaten och den bestämde att forsrensningsdirektionen skulle göra en ny undersökning gällande fyra och sju fot djupa kanaler och slussar. Fredrik Hällström gjorde undersökningen under den följande sommaren och planen var färdig i slutet av augusti.
Enligt Hällströms undersökning borde man gräva en kanal genom Taipalenäset och bygga en kanal med två slussar. Kostnaderna för en kanal, 7 fot djup, och anslutande rensning av mindre forsar i köpingen Varkaus och dess närhet beräknades till 75 176,77 rubel.

Bygget av den första Taipalekanalen 1835 till 1840
På våren 1835 påbörjades förberedelser för kanalbygget. Arbetsledningen sköttes av Svante Vestling, men Fredrik Hällström, som hade planerat kanalen, var den egentlige ledaren. Hällström och Rosenkampff handledde Vestling under de förstå åren och med de viktigaste arbetena.
Bondebefolkningen som gick på dagsverke var inte vana vid kanalbygge. På grund av detta var deras arbetseffektivitet ganska låg. Många av dem arbetade bara några dagar och detta förorsakade svårigheter vid krävande arbetsuppgifter. Arbetsåret startade den 1 september och slutade den 31 augusti. På sommaren behövdes folket i jordbruket och på vintern var det svårt att gräva på grund av is och snö. Antalet människor vid kanalbygget varierade mellan 80 och 100 på hösten.
Grävandet påbörjades i kanallinjens nedre del. 99 000 rubel hade beviljats för arbetet, men kejsaren minskade anslaget och man fick endast 9 800 rubel under det första året. Senare betalade staten ett dubbelt anslag, som man hade lovat.
Nya arbetsmetoder och tekniker togs i bruk. En järnväg byggdes år 1836 och den användes för jordtransporter. Jorden grävdes med spadar och lastades i vagnar, som drogs med handkraft mellan lastnings- och lossningsplatserna. Järnvägen användes tre år. Dessutom använde man mudderverk, pålkranar samt nya järnspadar och järnhackor. Berg krossades med hjälp av krut. Slussportarna försågs med järnbeslag, även detta var en ny teknik.

Stenslussar ett krävande arbete för ingenjörer
Byggandet av stenslussar var ett stort och krävande arbete för dåtidens ingenjörer. Man hade tidigare bara byggt små slussar av trä, men de var alldeles för små för att vara förebilder för stenslussar, som var avsedda för större fartyg. Hällström fick sin utbildning vid byggandet av Göta kanal åren 1813 till 1819 och han ville att stenslussar skulle byggas även i Taipale.
Man visste inte om de finska kalkstenarna skulle passa som ingrediens i cement eller inte. Professor G. E. Pasch hade lyckats blanda cement av lokala ingredienser vid Göta kanal och hans cement höll sig också under vattnet. Denna metod kunde använts även i Taipale kanal. Man ansåg att utländska råvaror skulle höja kanalpriset alldeles för mycket. Hällström och Rosenkampff beslöt att bygga murarna utan något bindemedel och att slusskammrarna skulle brädfodras mycket tätt.
Kanalarbetet gick framåt enligt planerna. Kanallinjen bestod av öppna kanaler, två slussar och en bassäng för passerande skepp. Slussarna gjordes mestadels av oslipad granit, bara de övre delarna av slusskamrarna gjordes av hackad sten. Grovt stenarbete sparade kostnader och passade bra för dagsverken. Under det fjärde och sista arbetsåret brädfodrades slusskammrarna och smörjades med tjära. Slussportarna installerades.
Taipale och Konnus var de första slusskanalerna som finska staten byggde.

Kanalmått av den första Taipale kanalen:

Total längd

Total lyfthöjd

Antal slussar

Max båtlängd

Max båtbredd

Max båtdjup

Max masthöjd

Max fart

845 m

5,4 m

2

38,5 m

13,6 m

2,15 m

m


Den äldsta Taipalekanalen i dag
I dag kan man se den äldsta Taipalekanalen nästan i sin helhet. Slussportarna och brädfodringen har rivits ner men slusskammrarna och de öppna kanaldelarna finns kvar. En liten del av den gamla kanallinjen ligger under landsväg nummer 23, som är en damm för kanalen. Det finns drygt en meter vatten i kanalen, så det är möjligt att se strukturen, som fortfarande är i bra skick.
Den gamla Taipalekanalen hör till det finska Kanalmuseet. Tyvärr är informationen endast på finska, men bilderna är fina. Det finns en stående sommarutställning i området. Den nuvarande Taipalekanalen ligger bredvid den äldsta kanalen.

Den andra Taipalekanalen



© Kanavamuseon kuvakokoelmat. Bilderna tillhör Finska Kanalmuséets bildarkiv och publiceras här med deras tillstånd.


Infarten till den andra Taipalekanalens slussar från nedströms.

Den andra Taipalekanalens båda slussar och den gamla bron i öppnat läge.


Den första Taipalekanalen användes bara 30 år, för den liksom Konnus kanalen, blev snart alltför grund för de allt större fartygen och slussarna började förfalla. Slussarna borde antingen byggts om eller reparerats grundligt.
Kretsingenjör kapten G. H. Öhmann blev vald till planerare av SavonlinnaKuopio farledens nya kanalisering år 1862 och han lämnade sin redovisning den 23 februari 1865.
På hösten 1867 måste senaten ta snabba beslut om organisering av så kallade allmänna arbeten då årets spannmålsskörd nästan helt förlorats på grund av nattfrost. Fruktad hungersnöd under kommande vinter tvingade senaten att ge tillstånd till kanalarbetet i Taipale den 25 september 1867. Kejsaren hade beviljat ett anslag och arbetet börjades redan den 9 oktober. Det slutliga beslutet om kanalbyggandet togs den 21 november och projektets kostnader fastställdes till 427 702,60 mark. Kanalarbetare, som hade kommit från olika delar av landet, fick sin lön i både pengar och spannmål.
Berndt Höök blev ledare för kanalbygget och han hade tidigare arbetat i Konnus (den andra Konnus kanalen, se Konnus kanal). Hööks arbete var inte lätt då han blev ansvarig för flera frågor som normalt inte hör till kanalbyggandet. Bland annat grundades ett sjukhus i området på grund av farsot.
Vintern 1868 var mycket hård och en stor del av kanalarbetarnas arbetsinsats bestod av snöskottning. Jorden var frusen och den grävdes med spader och hackor och transporterades längs järnvägen som hade byggts för kanalarbetet.
Den nya kanallinjen hade planerats till gamla kanalens västra sida. Berget under kanallinjen var inte tillräckligt starkt. Detta ledde till att man måste mura slussmurarna och trösklarna. Höök beslöt då att i stället för en kombinerad sluss, bygga två separata slussar och en mellanliggande bassäng för passerande fartyg. Pengar hade tagit slut under det första året, men senaten beviljade ett anslag på 358 958 mark och godkände Hööks nya planer. Den nya Taipale kanal blev färdig i mitten av september 1871.

Kanalmått av den andra Taipalekanalen:

Total längd

Total lyfthöjd

Antal slussar

Max båtlängd

Max båtbredd

Max båtdjup

Max masthöjd

Max fart

564 m

5,4 m

2

50,5 m

7,7 m

2,67 m

m


Den andra Taipalekanalen i dag
Den andra Taipalekanalen ligger nu begracd under den tredje, nuvarande kanalen som byggdes på 1960-talet.

Den tredje Taipale kanalen 19621967



© Kanavamuseon kuvakokoelmat.
Bilderna till vänster tillhör Finska Kanalmuséets bildarkiv och publiceras här med deras tillstånd.

Över nedre delen av kanalen finns en öppningsbar järnvägsbro.

Taipale sluss motströms på hösten.

En ångbåt i nuvarande Taiplaekanalen.

Den nuvarande Taipalekanalen och kanalområdet.

Över nedre delen av kanalen finns en öppningsbar järnvägsbro.
© Bild: Sami Vastela

Taipale slussen motströms hösten 2007.
© Bild: Riitta Kankkunen


Den andra Taipalekanalen hade två separata slussar och det förorsakade svårigheter vid buntflottning. Redan 1949 föreslog köpingen Varkaus byggandet av en ny sluss, som bättre skulle motsvara buntflottningens behov. Vägverket gjorde terrängundersökningar de följande åren och presenterade 1952 en plan som gällde byggandet av en ny sluss på samma plats som den äldsta Taipalekanalen. Bristen på pengar sköt upp projektet flera år.
I början av 1960-talet blev byggandet av en ny sluss åter aktuellt. Antalet timmer som flottades genom Taipalekanalen under ett år hade ökat till över en miljon kubikmeter fast mått.
Dessutom blev byggandet av djupfarleden i Saimaa en stimulans som satte fart på byggnadsarbetet. Den nya Saimaa kanal (se Saimaa kanal) fick mått som möjliggjorde för fartyg upp till 78 x 11,2 x 4,2 meter att pasera. Detta tvingade fram en revidering av 1950-talets kanalplaner.
Den nya slussen skulle byggas på samma plats som den andra Taipalekanalen, alltså den kanal som byggdes under åren 1867 till 1871. Enligt den nya planen skulle en timmerflottningssluss byggas med måtten 160 x 13,2 x 4,8 meter. Trafikministeriet godkände planerna och arbetet påbörjades under hösten 1962. De gamla slussarna revs ner och den nya slussen byggdes av betong. De gamla handmanövrerade portarna försvann så småningom och de nya är elektriska.
Slussens driftcentral finns i ett 24 meter högt torn där man ser fritt både till järnvägsbron och till landsvägsbron, vilka båda manövreras från tornet. Slussen blev färdig 1967 och hade då kostat cirka 8 miljoner mark.

Kanalmått av den tredje Taipalekanalen:

Total längd

Total lyfthöjd

Antal slussar

Max båtlängd

Max båtbredd

Max båtdjup

Max masthöjd

Max fart

564 m

4,6 m

1

160 m

13,2 m

4,8 m

m


Riitta Kankkunen © 2003


Källor: Myllykylä T. Suomen kanavien historia. Helsinki: Otava; 1991. Riitta Kankkunens flertaliga egna besök i Varkaus.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tämä sivu on suomeksi

Tryck på denna slussport för att komma tillbaka till samlingssidan för finska kanaler.

 

Denna sida ändrades senast 12-10-16