Bosjökanalerna

Järnframställningen i Värmland räknar sig långt tillbaka i tiden, förmodligen ända till vikingatiden, men fick mer industriella proportioner först på 1600-talet. Fram till mitten av 1800-talet etablerades ett otal hyttor och stångjärnshammare. Genom behovet av träkol och kraften från strömmande vatten nödgades man lokalisera många bruk på långt avstånd från gruvorna i den värmländska bergslagen.
Ett av dessa bruk var Bosjö, som anlades omkring 1640 i de otillgängliga skogstrakterna vid Svartåns inflöde i Bosjön i Färnebo socken, nordväst om Filipstad. Teknisk och ekonomisk utveckling ledde mot slutet av 1800-talet till färre och större produktionsanläggningar, vilket underlättades av de förbättrade kommunikationer järnvägarna erbjöd. Den ekonomiska blomstringen fick ett abrupt slut när spekulationsbubblorna brast vid krisen 1877-78 och sjunkande efterfrågan och lågkonjunktur tog över.
Vid Bosjö hytta upphörde driften 1883, men redan 1861 hade stångjärnshammaren lagts ner. Trots ombyggnad kom aldrig hyttan igång igen.
Läs mer om bergshanteringen i Filistads Bergslag.

Albert Bergström anlade också, inspirerad av djungelbanor med decauvilleräls i Afrika, en enkel smalspårig järnväg från Bosjön till Lindfors 1912 för att bl a frakta de 700 årston slipmassa som producerades. Träsliperiet lades ner 1914 och 1916 köptes Bosjö upp av Billeruds AB. Bosjöbanan levde delvis kvar fram till 1940-talet. Snickerifabriken brann 1921. 1923 uppfördes en liten kraftstation på träsliperiets plats, men inte heller den finns kvar idag.
Läs mer om BBV - Bosjöbanans vänner

	Pardixhyttan På vägen upp till Bosjöhyttan söderifrån passerar man Pardixhyttan, ibland även stavat Pardishyttan eller till och med Paradishyttan. Där finns ingen kanal, men hyttrester och en förfallen kvarn minner om forna tider liksom försöken att plantera om Bondböneriket från Kullbergsöa i Alstern till fastlandet. Den förste verklige bondbönekungen var bläckfabrikanten Gustaf Rosendahl från Filipstad, vilken också hade en avgörande roll i räddningen av Bosjöbanan efter konkursen i början av 1920-talet. Läs mer om Bondböneriket
Den enda någorlunda bevarade byggnaden vid hyttan		Kvarnen

Kanalerna
De kanaler som anlades ledde vatten från Stora Havsjön, Springsjön och Tjärnen, vilka ligger på relativt hög höjd norr om Bosjön. I vattendragen något nedströms sjöarna har anlagts dammar varifrån kanalerna tar sin början. Kanalerna är utlagda med minimalt fall för att bevara så mycket av höjden som möjligt fram till slipmassefabriken. Att i den kuperade terrängen följa en höjdkurva gör att kanalerna får ansenlig längd. Kanalernas bredd varierar, men är normalt 2 - 2,5 meter. Djupet är svårt att uppskatta på grund av igenväxning, men kan kanske ha varit 1 - 1,5 meter. I sluttande terräng består i allmänhet dalsidan av en kallmurad stenmur. I närheten av fabriken vid Springsjöälven överförde sedan trätuber vattnet till turbinerna i fabriken. Dammarna är idag delvis raserade. Det mesta av kanalerna finns kvar utom delar av Havsjökanalen, som förstörts av vägbygge. Trätuberna är helt borta.

Läs mer om kanalerna:

Havsjökanalen	Springsjökanalen	Älvsjökanalen

© Åke Johansson, 2007

Tryck på denna pil för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

Denna sida ändrades senast