Hela vägen gick det alltså inte att fara med skepp från Vänern till Västerhavet. Ändå var transporter på vatten avsevärt enklare, snabbare och billigare än landtransporter. Vägar fanns i stort sett inte alls. Möjligen som kostigar och smala ridvägar.
Men från Vänern, via Göta Älv till Sveriges enda fria öppning mot Västerhavet skulle så gott som hela Sveriges export och import gå. Mycket tidigt utnyttjades en väg från Vassbotten vid Vänersborg till Lilla Edet, varifrån skeppen kunde nå ut i havet. När slussen i Lilla Edet byggdes 1607 kunde skeppen komma ända upp till Åkersström strax söder om Trollhättan och trafiken intensifierades på det som återstod av Edsvägen, alltså sträckan Åkersström till Vassbotten.
Denna väg förbättrades fortlöpande och användes av allehanda hästforor. Trafiken bör ha motsvarat dagens övertrafikerade motorvägar! En uppgift från 1749 anger att 900 hästar var i ständig gång på denna väg. Dessa hästar drog var sin kärra och en hästkarl kunde sköta uppemot 12 till 15 hästar. Avståndet mellan Vassbotten och Åkersträm är cirka 12 kilometer, så avståndet mellan varje ekipage var bara sju meter om alla ekipagen var ute samtidigt!
De som ägde, skötte och arbetade på Edsvägen såg en stor konkurrent och risk för minskade förtjänster i de förenklade transporter som en kanal i hela Göta Älvs sträckning skulle medföra.
Många ansåg - och anser - att den olycka som 1755 stoppade Polhems kanalbygge i Trollhättan egentligen var ett sabotage. Men inga grundligare undersökningar har gjorts och inga bevis för denna teori finns.
Polehems slussled
| Slussleden från år 1800.
| Slussleden från år 1844.
| Här startar nedre
|
Tryck på denna pil för att komma tillbaka till Trollhättesidan.
Denna sida ändrades senast