Pyhäskoskikarta

Pyhäkoski kanal
Pyhäkosken kanava

Pyhäkoski kanal är en del av Mäntyharjufarleden i Kymmene älv. Det finns ingen förbindelse mellan Mäntyharjufarleden och de andra delarna av Kymmene älv. Kanalen har tidigare varit en flottningskanal och byggdes 1998 om till båtkanal. Båtslussen byggdes vid den gamla flottningsdammen.
Kanalen förbinder Pyhävesi och Lahnavesi. Slussen är manuell.

Tarmo Hurskainen © 2005

Total längd

Total lyfthöjd

Antal slussar

Slussens längd

Slussens bredd

Max båtdjup

Max masthöjd

Antal slussningar per år

450 m

1,8 m

1

15,0 m

3,0 m

0,8 m

? m

Ingen statistik


Den nedre slussporten och kanalen till nedre ström

Den övre slussporten öppen

Den nedre slussporten och kanalen till nedre ström

Den övre slussporten öppen

© Bilderna tagna av Henry Parta

Kanalen sedd uppströms från väntbryggan

Kanalens nedre slussport

Kanalen sedd uppströms från landsvägsbron

Kanalen sedd uppströms från väntbryggan

Kanalens nedre slussport

Kanalen sedd uppströms från landsvägsbron

© Bilderna tagna av Henry Parta

 

Den gamla flottningsleden
Vanha uittoväylä

Pyhäkoski fors och den där byggda kanalen var tidigare en del av en mycket viktig flottningsfarled från Saima till Kymmene älv. Ledens längd var cirka 170 km.
Träförädlingsfabriker vid Kymmene älv behövde trä även från Saimaområdet. Bolaget Enso hade byggt en flottningsled via Kivijärvi vattendrag. Leden var cirka 115 km lång, men den var svår och dyr att använda. Vid leden behövdes tranor, kedjerännor, vattenrännor, vinschfartyg, ångmaskiner, vattenpumpar och en stor mängd arbetare. Flottningen var långsam och dyr.
Bolaget Halla (numera UPM) behövde också trä från Saima, men naturligtvis gav Enso inte Halla tillstånd för att använda dess flottningsled som kallades Väliväylä (=Mellanleden). Halla byggde en annan led som dock var avsevärt längre än Ensos Mellanled.
Hallas flottningsled via Mäntyharju farled behövde fem uppfordringsverk med järnvägsbanor och vinschar. Sträckorna över land var korta utom vid Honkataipale, som var fem kilometer lång.
Kanaler skulle ha blivit för dyra och tillstånd för att bygga kanaler skulle man tvingats ansöka om från St. Petersburg. Byråkratin där var omfattande och projekten skulle ha dröjt många år. Tillstånd för uppfordringsverk kunde ges av landshövdingen.
Enso fick kännedom om Hallas projekt och köpte marken vid Honkataipales järnvägslinje för att hindra Hallas projekt. Halla var dock finurligare. Företaget kunde bygga en järnväg med en meter smalare spårbredd via svårare terräng. I Honkataipale behövdes också ett ånglok. Leden var klar år 1910 och Halla startade då flottning på leden.
Hallas led blev snabbare än Ensos Mellanled. Järnvägsspåren gick ända ner i vattnen så att man kunde flytta stockar snabbt ur vattnet till vagnar och tvärtom. Det var också möjlighet att använda bogserbåtar på sjöarna vilket var många gånger snabbare än på Ensos led där man på de grunda och steniga sjöarna måste använda vinschfartyg. Kivijärvi = Stensjö. Fartygen kunde där inte gå från sjö till sjö då det bara fanns forsar och smala åar mellan sjöarna.
Hallas led var också billigare då det inte behövdes kedjerännor, vattenrännor med ångpumpar och tranor där. Även antalet arbetare var på Hallas led var avsevärt färre än på Ensos led som avvecklades år 1964. Mellanleden är numera en populär kanotled.
På Hallas led fortsatte trafiken till år 1976. Ånglok ersattes med diesellok i Honkataipale år 1972. De sista åren transporterades även båtar. Järnvägsbanan och stockvagnarna skrotades år 1984.

Källor: Tarmo Hurskainens egna efterforskningar, 2005 och internetsidor gjorda av Kari Jokinen
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tämä sivu on suomeksi

Tryck på denna slussport för att komma tillbaka till samlingssidan för finska kanaler.

 

Denna sida ändrades senast 15-11-14