Kanalerna i Nykroppa

På 1860-talet började brukspatron Herlenius vid Storfors bruk, dit Nykroppa hörde, att utreda en övergång från lancashireprocessen till götstålstillverkning enligt Bessemers metod vid Nykroppa järnverk. Kostnaderna för övergången var stora bland annat genom att behovet av drivkraft ökade, men vid 1872 års bolagsstämma beslutades om att vid Nykroppa uppföra två hyttor för tillverkning af jern och stål efter Bessemerska methoden med dertill hörande rostugnar och krossverk.

Kartan till höger kommer från Gustav Ekmans bok Ur Storforsverkens historia
och har bearbetats av Åke Johansson.

Klicka på kartan för att se den större.

Första kanalen

För att tillgodose behovet av vattenkraft byggdes en damm över Kroppaälven 700 meter norr om den gamla hyttdammen. Från den nya dammen grävdes en 900 meter lång kanal med en tvärsektion på 7,2 m2 till en bassäng, Nya Hyttdammen eller Lyshusdammen, varifrån två tuber, som låg nedbäddade hårt stampad lera, ledde vattnet till brukets turbiner. Fallhöjden var 23 meter, men endast 19 meter utnyttjades. För bessemerverkets fyra blåsmaskiner fanns vardera en direktverkande 200 hk Schwamkrugturbin inrymda i en gemensam byggnad. Flera turbiner fanns på andra platser i järnverket. Ytterligare fyra meter fallhöjd, som utnyttjats i en kvarn, återstod dessutom ner till Östersjöns nivå och i kvarnbyggnaden byggdes senare en turbin som med linöverföring drev olika maskiner.
När det nya järnverket stod klart 1876 hade det blivit såväl dyrare än planerat som försenat och den högkonjunktur som inletts vid början av bygget hade avlösts av sämre tider som skulle hålla i sig fram till 1880. Under 1880-talets början utvidgades bruket med bl a nytt götvalsverk och ett par ånghammare. 1887 beslutades om byggande av en martinugn, ett finvalsverk och en reparationsverkstad. 1890 infördes elektrisk belysning i verkstäderna.


Gammalt vykort
med Lyshuset i förgrunden och
Hyttdammen i bakgrunden.

Bilden har ställts till förfogande av
Kroppa Hembygdsförening.

Dammsjökanalen

Den utvidgade verksamheten vid Nykroppa innebar att vattenkraften blev mer och mer otillräcklig. Bruket saknade regleringsrätt till vattendragen uppströms och vattenföringen i Kroppaälven påverkades av hur ovanförliggande Gammelkroppa bruk reglerade vattenflödet. Efter år av oavgjorda processer löstes det problemet genom att Nykroppas ägare Storfors Bruks Aktiebolag 1897 köpte Gammelkroppa.
1887 köptes en 30 hk ångmaskin för att delvis avhjälpa bristen på vattenkraft, men genom bygget av finvalsverket ökade kraftbehovet ytterligare och tanken på en kanal från Hättälvens sjösystem uppstod. 1887 hade man beslutat bygga på dammarna i sjösystemen som utnyttjades och 1892 byggdes en kanal från Dammsjön till Nykroppa och en turbinstation på 60 hk vid utloppet i Nya Hyttdammen med linöverföring till järnverket. Kanalen fick en area på 3 m2 och var 5100 meter lång. 1899 togs linöverföringen bort och brukets elektriska belysningsgenerator installerades i turbinstationen. 1939 upphörde driften i Lyshuset.

Se karta över Dammsjökanalen här.

Herrhultskanalen

Ytterligare utökningar av järnverket och intensivare produktion innebar ånyo växande behov av drivkraft. Med förvärvet av Gammelkroppa hade outnyttjade forsar i Kroppaälvens övre del kommit i bolagets ägo och det projekterades för en ny damm nära järnvägsbron vid Herrhult och kanal fram till Stenåsen vid Nykroppa. Därifrån skulle en tub leda vattnet till en turbin placerad vid den första kanalen. Fallhöjden var 25 meter. Kanalen stod färdig den19 januari 1902 och den elektriska kraftstationen togs i drift den 28 juli samma år. I stationen fanns två spiralturbiner från Kristinehamns Werkstad och två 170 kW likströmsgeneratorer för 550 volt. Kraften nyttjades i det 600 meter bort belägna finvalsverket, som var det första i Sverige att använda likström. 1906 installerades en tredje turbin och generator för drift av mediumvalsverket och 1913 installerades det fjärde aggregatet. Samma år lades även fram ett förslag om förlängning av Herrhultskanalen söderut och en tub ner en ny kraftstation vid Östersjön, vilket skulle ge en fallhöjd om 58 meter. Förslaget kom dock inte att förverkligas förrän 1945 när den nya kraftstationen stod klar. Herrhultskanalens vatten användes även för järnverkets brandvattensystem.
Se karta över Herrhultskanalen här.

Uddeholms Aktiebolag förvärvade 1909 aktiemajoriteten i Storfors Bruks Aktiebolag och nio år senare införlivades Storfors helt med Uddeholm. Nykroppa lades ner 1972 järnverket revs. Kanalerna finns kvar: Den utvidgade Herrhultskanalen förser kraftverket med vatten, planer finns att utnyttja Dammsjökanalen för ett nytt kraftverk och i den ursprungliga kraftkanalen flyter vattnet, om än baklänges från Lyshusdammen .

Åke Johansson


Källor: Andersson, Ingvar: Uddeholms historia. Sthlm 1960, Ekman, Gustav: Ur Storforsverkens historia. Gbg 1921, http://www.filipstadsbergslag.com/hyttorbruk/bruk/nykroppa.shtml
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast