Rhein-Main-Donau-Kanalen
Kanal som förbinder Rhen och Main med Donau och därmed alltså Nordsjön med Svarta Havet.
Hela sjöfartsleden är 3 500 kilometer lång från Rotterdam till Donaumynningen i Svarta Havet. Av denna sträcka har 677 kilometer bearbetats för sjöfart.
Leden delas i fyra delar: 539 kilometer på Rhen från Rotterdam till Main-mynningen vid Mainz. 384 kilometer på Mainz fram till Bamberg. 171 kilometer kanal från Bamberg till Kelheim vid Donau och 2 411 kilometer på Donau från Kelheim till mynningen.
Kanalen mellan Bamberg och Kelheim är alltså 171 kilometer. Där finns 16 slussar och 7 fördämningar. På denna sträcka går kanalen genom 8 akvedukter, varav tre av stål och fem av betong. Denna kanal korsas av 115 broar för vägar, järnvägar och gångare.
Av denna sträcka har 677 bearbetats, varav 297 kilometer på Main, 171 kilometer kanal och 209 kilometer på Donau.
Bilder från Rhen-delen av farleden
| 
| 
|
Mäktiga Rheinbrücke i Duisburg.
| Vid Rhen norr om Duisburg finns fortfarande kvar en del av de fabriker som gjort hela Ruhrområdet känt.
| På många ställen utmed Rhen finns peglar som anger det aktuella vattenståndet. Just denna ligger vid floden Wesels mynning i Rhen.
|
© Bilderna tagna 1998 av Bosse Arnholm
Total längd
| Total lyfthöjd
| Antal slussar
| Max båtlängd
| Max båtbredd
| Max båtdjup
| Max masthöjd
| Max fart
|
3 500 km
| m
| 16
| 110 m
| 11,4 m
| 2,8 m
| m
| knop
|
Kort historia:
Att förbinda Nordsjön med Svarta Havet är en gammal dröm.
Hösten 793 satte den tyske kejsaren Karl den Store 6 000 man i arbete med att gräva en kanal mellan Altmühl och Rezat. De hann gräva en 1 400 meter lång kanal och få undan 130 000 kubikmeter jord innan häftiga regn gjorde att det mesta av det de grävt upp rutschade ner i kanalen igen.
Oavsett hur det är med detta så förföll kanalen, men däremot inte drömmen om en farbar väg.
Näste man att sätta spaden i marken var den bayerske kungen Ludwig I. Han lät gräva en kanal från Bamberg vid Main till Kelheim vid Donau. 1825 startade arbetena på den 173 kilometer långa sträckan. Det krävdes 101 slussanläggningar för att överbrygga höjdskillnaderna.
De många slussarna och kanalens ringa bredd gjorde den svår att använda, men redan vid mitten av 1800-talet fraktades runt 200 000 ton gods varje år! Efter 1900 sjönk dock trafiken på kanalen till runt hälften och alla insåg att kanalen var för liten för tidens krav. Under andra världskriget skadades kanalen och blev ofarbar.
Redan 1921 bildades bolaget Rhein-Main-Donau AG av Tyska staten och Bayerska fristaten. Detta bolag skulle planera, bygga, bekosta och sedan även förvalta en kanal som förenade Rhen med Donau och gjorde sträckan farbar med modernt tonnage. Bolaget fick som kompensation vattenkraften i Main, Donau, Lech, Altmühl och Regnitz.
Nu tog det tid för bolaget att planera och skaffa kapital. Först 1962 kunde den första sträckan, floden Main upp till Bamberg, öppnas för den större trafiken. Nästa sträcka, den egentliga kanalen mellan Bamberg och Kelheim öppnades för trafik den 25 september 1992, och därmed var faktiskt hela sträckan från Nordsjön till Svarta Havet farbar, trots att det ännu återstår en hel del arbeten på Donau. Främst för att bredda och fördjupa farleden.
Totalt komer hela kanalprojektet att kosta 8,5 miljarder DM, varav kanalsträckan mellan Bamberg och Kelheim kostade 4,7 miljarder.
Källor: Flera olika internetsidor, bland annat via donau - donau transport entwicklingsgesellschaft, 2003, och Österreich Lexikon online.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!
Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.
Denna sida ändrades senast 08-07-30
