Po

Italiens längsta flod med källa vid Pan dil Re i Alperna som efter 652 kilometer mynnar ut i Adriatiska Havet strax väster om Venedig där den bildar ett stort delta och då löper prallellt med Italiens näst största flod, Adige.
Po har många bifloder och om man räknar den största av dem, Maira, blir Po 30 kilometer längre.
Floden passerar flera stora städer som Turin, Piacenza och Ferrara. Med Italiens ledande industristad, Milano, är Po förbundet med ett antal kanaler, eller navigli som de kallas på italienska. Leonardo da Vinci hjälpte till med konstruktionen av dessa kanaler.
Översvämningar är vanliga och man försöker få bukt med dessa med hjälp av en mängd diken.

Dagens delta ligger söder om det ursprungliga. Det var Venedigs invånare som 1604 flyttade Pos huvudfora från ett läge strax norr om staden Porto Viro till strax söder om den staden. Anledningen var rädsla för att Po skulle bryta sig igenom låglandet söder om Venedig och låta slammet som följer med floden fylla igen Venedigbukten. Sedan en ny rätta grävts byggdes en sluss mellan de två armarna.

Po är begränsat farbar från Pavio och från Cremona är den klassad som en stor vattenväg. Den lilla bifloden Mincio är farbar upp till staden Mantova.
Nästan parallellt med Pos nedre lopp finns kanalen Bianco som är 120 kilometer lång och har sex slussar. Den går mellan staden Mantova i väster och Porto Viro nära Pos mynning i Adriatiska Havet. Från Porto Viro finns Canale di Valle på vilken man kan nå Venedigbukten.

Längre uppströms Po, vid staden Pavia mynnar floden Ticino. Från denna flod utgår Pavesekanalen som leder till Milanos centrum. Här finns många slussar, men kanalen är inte farbar. Denna kanal påbörjades redan 1584 men den sista av de 12 slussarna blev inte klar förrän 1819 då den också högtidligen invigdes. Kanalen är 33,3 kilometer lång.

Från Milano går kanalen Naviglio Grande, Stora kanalen, till staden Abbiategrasso som är farbar.
Från Abbiategrasso norrut går Ticinokanalen som inte är farbar och ansluter till floden Ticino som är farbar upp till Lago Maggiore. Ticinokanalen har fyra kraftverk, varav två har slussar som inte är användbara. Två andra slussar finns också. De är inte användbara. Dessutom finns en damm som inte går att passera med annat än små dingar. Hela sträckan från Milano till Lago Maggiore är 95 kilometer.
Naviglio Grande och Ticinokanalen grävdes mot slutet av 1200-talet och invigdes 1272. Bortsett från att fyra kraftverk byggts vid Ticinokanalen har inte mycket hänt. Då som nu ger kanalen vatten, är transportväg och fungerar som avloppskanal. Mycket lite vatten från de kringliggande områdena renas innan det släpps ut i kanalen!
Under 2010-talet har inititiativ tagits för att åter göra sträckan från Lago Maggiore till Milano farbar igen. Myndigheter och regioner i både Schweiz och Italien samverkar med detta. Redan har ett par slussar renoverats och tagits i bruk. Målet är att hela sträckan skall vara klar för sjöfart 2015 då Milano står som värd för en stor internationell mässa, Expo 2015 med temat "Feed the Planet".
Man vill med restaureringen av kanalsystemet också skapa förutsättningar för ökad turism i Leonardo da Vincis spår och på det viset skapa mer intresse för regionen och inte minst ge fler boende här arbete. På sikt vill man även renovera Pavesekanalen som skulle återge Milano, men även Lago Maggiore, direkt förbindelse med Adriatiska Havet.

Från Abbiategrasso går kanalen Naviglio Berguardo söderut till staden Bereguardo. Den är inte farbar. Kanalen är 18,8 kilometer lång och användes från början för transport av jordbruksprodukter in till Milano. Idag används kanalen till bevattning. Från början fanns 12 slussar. Idag finns bara en kvar.

Från centrala Milano mot nordväst går kanalen Naviglio Martesana som ansluter till Pos biflod Adda. Denna flod är kanaliserad fram till staden Paderno d'Adda. Kanalen kallades först Naviglio Piccolo och blev farbar redan 1470. Men det dröjde till 1554 - 1564 innan dess storhetstid började. Det skedde då San Marco-slussen inne i Milano öppnades vilken gjorde att Naviglio Martesana fick kontakt med Naviglio Grande.
Under århundraden har kanalen underhållits väl och även byggts ut för att kunna ta pråmar av den franska storleken 39 x 5,10 meter. Under 1990-talet försvann denna möjlighet då kanalen i centrala delar av Milano byggdes över.
Floden Addas sträcka från Trezzo sul Adda till Paderna d'Adda är drygt 2,5 kilometer lång och smal och vindlande med många slussar. Detta lär vara den märkligaste av alla italienska vattenvägar. Den är sannolikt inte farbar idag.

Tryck här för att läsa sidan om Chioggia i Po-deltat.
Tryck här för att komma tillbaka till sidan om Italiens kanaler och floder.


Källor: Ett flertal olika internetsidor
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till sidan om Europas kanaler och floder.
Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 13-02-20