Florida Inland Waterways

Atlantic Intracoastal Waterway följer Floridas ostkust från gränsen med Georgia till Key West.
Gulf Intracoastal WaterWays erbjuder skyddad farled från Cape Coral till Clearwater på Floridas västkust.
Okeechobee Waterway skär tvärs igenom Florida mellan Stuart på Atlantkusten och Fort Myers vid Mexikanska Gulfen. Denna led är 224 kilometer lång.
Från Jacksonville är St Johnfloden farbar 270 kilometer uppströms. Den passerar flera sjöar på sin väg och slutmålet är Harneysjön nära Sanford.

Kanalsträcka med bro inne i Maimi

Kanalsträcka med småbåtshamn inne i Maimi

Kanalsträcka vid Key Largo

Kanalsträcka med bro inne i Maimi

Kanalsträcka med småbåtshamn inne i Maimi

Kanalsträcka vid Key Largo

Kanalsträcka vid Key Largo

Kanalsträcka vid Key Largo

Kanalsträcka nere vid Florida Keys.

Kanalsträcka vid Key Largo

Kanalsträcka vid Key Largo

Kanalsträcka nere vid Florida Keys.

© Bilderna tagna 1994 av Bosse Arnholm

Redan på 1500-talet undersöktes möjligheterna att bygga en kanal tvärs över Florida, då vattnen söder om Florida ansågs besvärliga och farliga. 1567 sände den spanske kungen Filip II sin medarbetare Pedro Menendez de Aviles för att undersöka möjligheterna till en sådan kanal. Det skulle dröja mer än 300 år innan något hände.
Sedan beslut tagits om att bygga Gulf Intracoastal WaterWays och då Atlantic Intracoastal Waterway redan fanns, var det uppenbart att en förbindelse dem emellan, via en kanal tvärs över Florida, var nödvändig. Beslut om en sådan togs 1942 men inga pengar sattes av för ändamålet. De kom först 1962 och arbetena startade 1964. Men 1971 avbröts bygget av miljöskäl. Då var redan en tredjedel av den planerade 170 kilometer långa kanalen färdig.

Då fanns trots allt redan en kanal tvärs över Florida! Längre söderut.
Där nere bland sumpmarkerna var det ofta översvämningar som vållade problem för befolkningen. Man trodde att en kanal från Okeechobeesjön ut till Mexikanska Gulfen skulle lösa dessa problem. Arméns ingenjörer undersökte saken och rekommenderade att floden skulle rensas de 22 kilometrarna mellan Fort Myers och Mexikanska Gulfen. Denna rensning beslutades 1882 och var färdig 1885. På det viset fick man en sju fot djup kanal.
Från Fort Myers österut blev det också kanal. 1882 bildades Atlantic and Gulf Coastal Canal and Okeechobee Land Company för att med kanalgrävning dränera det sumpiga området. Detta bolag började muddra en kanal österut från Fort Myers via Caloosahatcheefloden, Okeechobeesjön och vidare uppför Kissimmeefloden. Huvudsyftet med denna kanal var att öka vattenflödet från sjön. På köpet fick man en farbar och väl användbar kanal.
Grävandet av St. Luciekanalen till St Luciefloden fullbordade denna kanalväg tvärs över Florida. Den var klar 1927.

Floridas östkust
Floridas del av Atlantic Intracoastal Waterway från St Johnflodens mynning vid Jacksonville till Biscayne Bay vid Maimi byggdes under åren 1883 till 1912 av det privata Florida Coast Line Canal and Transportation Company. 1882 hade man fått staten Floridas privilegium att bygga och underhålla denna sjöfartsled, och som ersättning för sina byggkostnader fick man cirka 1 miljon acres statsägd mark. Det var tänkt att försäljning av denna mark skulle bekosta merparten av byggkostnaden, och att kanalavgifter sedan skulle bekosta underhållet.
Fram till 1914 hade bygget kostat cirka 3,5 miljoner dollar, medan markförsäljningen bara gett cirka 1,5 miljoner dollar. Resten hade kanalbolaget fått låna upp.
Detta kanalbygge bestod i stort sett av förbättring av mer eller mindre naturliga leder men blev inte så bra att den kunde dra åt sig tillräckligt med trafik för att finansiera underhållet. Enligt avtalet med staten Florida skulle kanalen vara minst 5 fot djup och 50 fot bred. Underhållet blev alltså lidande och åtskilliga gånger restes krav på upprensning alternativt att den federala regeringen skulle överta kanalen för att rensa upp och bygga ut.
1920 beslutade kongressen om en utredning av förhållandena, och sex år senare presenterades reusltatet. Här rekommenderades att denna kanal köptes av staten Florida för överföring till United States. Att kanalen byggdes ut till 8 fots djup och 75 fots bredd. Kostnaden för utbyggnaden beräknades till 4,2 miljoner dollar och det följande årliga underhållet beräknades komma att kosta 125 000 dollar.
För att lösa Floridas del av förslaget bildades Florida Inland Navigation District 1927. Det gamla kanalbolaget köptes för 750 000 dollar och överfördes till USA.
Sedan dröjde det bra länge innan USA fullföljde sina åtaganden. Först 1942 anslogs federala pengar, totalt nära 14 miljoner dollar för utbyggnad av sträckan hela vägen till Key West till ett djup av 12 fot och en bredd av 125 fot.
Sedan 1980-talet har Florida Inland Navigation District bidragit med pengar till en rad förbättringar av olika kanalsträckor.
1995 fick Florida Inland Navigation District ta över det lokala ansvaret även för Okeechobee Waterway.

Floridas västkust, Florida Intracoastal Waterway
Med den succé Gulf Intracoastal WaterWays nått var det naturligt att sjöfartsnäringen i Florida skulle kräva en förlängning av denna led nedför Floridas västkust.
Redan 1890 satsade USA 5 000 dollar på att muddra en 5 fot djup ränna genom Sarasotaviken från Tampa till Sarasota. 1896 förlängdes denna kanal till Caseys Pass med en blott 3 fot djup kanal, vilket bönderna i området tyckte var tillräckligt. 1907 förlängdes denna kanal till Venice.
Mellan 1910 och 1920 utvidgades kanalen mellan Tampaviken och Clearwater
1939 föreslogs att sträckan mellan Caloosahatcheefloden och Anclotefloden skulle byggas ut till 9 fots djup och 100 fots bredd, men andra världskriget kom emellan och pengarna anslogs först 1945 och inte förrän 1960 kunde arbetena komma igång. Nu var det den lokala opinionen som hindrade. Många nya hus och hem hade byggts på den mark där kanalen vär tänkt gå. 1967 var arbetena klara.
När undersökningarna gjordes 1939 beräknade man att kanalen skulle dra till sig gods på drygt 200 000 ton per år, men redan två år efter öppnandet passerade fartyg med mer än 400 000 ton gods. I slutet av 1970-talet hade detta ökat till drygt 1,5 miljoner ton gods, samtidigt som mer än 150 000 passagerare åkte här.

När denna sträcka öppnats saknades bara sträckan mellan St. Marks och Anclotefloden för att knyta Florrida till Gulf Intracoastal WaterWays. 1968 gav kongressen klartecken till denna sträcka, men arbetena kom aldrig igång. Miljöingreppen började ifrågasättas. Det var också farhågorna för miljön som stoppade de redan långt komna arbetena med kanalen tvärs över norra Florida 1971.

Läs mer om:
Atlantic Intracoastal Waterway
Gulf Intracoastal Waterways


Källor: Lynn M. Alperin, History of the Gulf Intracoastal Waterway, 1983. Abrey Parkman, History of the Waterways of the Atlantic Coast of the United States, 1983. Atlantic Intracoastal Waterway Association, Florida Inland Navigation District och andra internetsidor.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 12-11-12