Invigningen

Södertälje kanal Kanalens invigningen 1819 var ett stort folknöje. Bland andra kom från Stockholm landets första passagerarångbåt. Det var den av Samuel Owen byggda ångbåten Amphitrite, som kunde medföra 182 passagerare.
Herman Sätherberg (1812-1897), som gett oss klassiska vårsånger som "Vintern rasat ut" har i sina levnadsminnen beskrivit hur han, 7 år gammal, fick följa med sina föräldrar just till kanalens öppnande 1819.

LEFNADSMINNEN
BERÄTTELSER, RESEINTRYCK OCH SEDEMÅLNINGAR M. M. FRÅN MIN UNGDOMSTID
AF
HERMAN SÄTHERBERG
STOCKHOLM
Z. HÆGGSTRÖMS FÖRLAGSEXPEDITION
IVAR HÆGGSTRÖMS BOKTRYCKERI 1896

Är 1819, den 7 September, fick jag följa mina föräldrar till Södertelge, att öfvervara kanalens öppnande derstädes*.
Der såg jag nu för första gången Carl XIV, hvilken hade anländt till den lilla staden för att inviga det vackra fosterländska verket.
Utefter kanalens stränder strålade om qvällen en mängd marschaller. Konungen roddes i en slup från slussen till Saltsjötorget, der han landsteg. Från landningsplatsen upp till gatan voro utbredda blå mattor, smyckade med gula kronor. Alla beundrade konungens majestätiska gestalt och hållning.
Af dagens festlighet erinrar jag mig ej annat, än att uti det lilla stenhuset vid det hörn af kyrkogården, som vetter mot stora torget, brann i vindskupan en sol, som gjorde god effekt mot den öppna platsen.
Ett litet stycke från slussen, ute på Mälarviken, såg man ligga ett besynnerligt fartyg, utan segel, men försedt med skofvelhjul på sidorna, och med en reslig skorsten midskepps, ur hvilken bolmade rök. Många menniskor stodo på stranden och gapade på det underliga fartyget, och jag hörde dem säga, att: »det var Owens** dumma påhitt». De kallade det »eldjakten», och menade, »att blott de menniskor, som ville ta lifvet af sig, kunde vilja fara på sådana båtar, som gick med eld». - Det skulle nog brinna upp på hemvägen, menade man.
Detta var det första af Sveriges ångfartyg, och dess namn var Amfitrite. Om detsammas här omnämnda besök i Södertelge läser man i boken »Gamla Stockholm» följande: »Året 1819 var Amfitrite ute vid Södertelge kanals öppnande. På hemvägen i mörkret satte ångaren på grund i Linasundet, men kom flott medelst rodd. På Björkfjärden stack upp en storm, så att fartyget fick slaksida, hvarigenom hände, att ena hjulet arbetade i djupet, under det att det andra snurrade i luften. Men det gick ändå!»
Våra första ångbåtar hade åtskilliga små missöden; men det var dock bättre att färdas med dem, än att ligga och kryssa på en mälarskuta, hvilket fordrade godt tålamod. Jag kommer ihåg en berättelse af min sal. farmor, som år 1803 hade följt med en Arbogajakt till Stockholm. Emedan de under hela vägen hade dels motvind, dels stiltje, så drog färden om i 10, säger tio, dygn. En sådan motgång hade hon ej varit beredd på, och matförrådet började tryta, så att man sattes i stort bryderi. Men »när nöden är störst, så är ofta hjelpen närmast». Der medföljde nemligen en präktig ko, som var dräktig. Denna skulle nu säljas i Stockholm; men tänk hvilken lycklig slump: det snälla djuret hade förnummit passagerarnes bryderi; hon tyckte det vara synd om dem, och - hon kalfvade, hvaraf följden blef, att de fingo smörja sig med den delikataste kalfost.

*Den lilla staden hade då, enligt säkra uppgifter, 917 innevånare. Den har nu, år 1891: 4,209 innevånare.
**Den för sitt mekaniska snille och sin vidtomfattande verksamhet som gjuteriförman m.m. högt uppburne engelsmannen Samuel Owen.


© Bilden tagen av Rolf Klangebjer


Källa: Rolf Klangebjer har tagit bilden på minnesstenen och sänt denna text till mig.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till Södertäljesidan

 

Denna sida ändrades senast 12-11-19