Otteids kanal

1824 till 1827 byggdes en flottningsled mellan Stora Le och Haldenvassdraget. Från Stora Le kärrades timret upp till en 775 meter lång kanal som ledde till Skinnarbutjern. Därefter flottades det över sjön till en 140 meter lång kanal, i modern tid med hjälp av små motorbåtar. Härifrån genom en ränna till Øymarksjøen. Det fanns inga slussar i denna led som var i bruk fram till 1956. Leden byggdes av den stora norske kanalbyggaren Engebret Soot.
Från början drogs timret av hästar från Stora Le upp till kanalen. 1833 byggdes två körbanor av trä varav den ena med rullar.
1837 byggdes ett uppfordringsverk för timret. Detta drevs med vattenkraft, men vattenkraften räckte bara under vårfloden eller när det i övrigt var högvatten. Andra tider fortsatte man använda hästar. Detta vattendrivna uppfordringsverk försågs med ångmaskin 1854. Sedan klarade man sig alltså utan hästar, fram tills flottningsleden togs ur bruk 1956.
Syftet var att underlätta flottningen av timmer från Sverige till sågverket i Halden. Genast ökade också mängden timmer från Sverige till Halden.

Senare byggde Engebret Soot även Grasmokanalen, senare kallad Sootkanalen för att det norska timret inte skulle behöva ta omvägen om Sverige. Han byggde även Haldenkanalen för att förenkla flottningen ner till sågverken i Tistedal och Halden.

Det finns långt gångna planer på att utvidga denna gamla flottningsled så att moderna fritidsbåtar skall kunna utnyttja den. På så vis skulle alltså Haldenkanalen få förbindelse med havet!
Den främsta anledningen till utbyggnadsplanerna är dock att öka utbytet mellan Haldenkanalen och Dalslands kanal. Flera undersökningar har visat att intresset bland båtfolket är stort.
Utbyggnaden beräknas kosta 13 miljoner (svenska) kronor och av det räknar de två inblandade kanalbolagen få 6 miljoner kronor i bidrag från EU. Den resterande konstnaden fördelas jämnt mellan Norge och Sverige. Den norska andelen är redan säkrad, men av den svenska andelen saknas fortfarande 1,3 miljoner kronor som Västra Götalandsregionen som storägare i Dalslands kanal är tänkt stå för. Men regionen har sagt nej till att satsa denna summa pengar.
En chans kan vara att söka anslag från andra intressenter, men frågan är vem som i så fall kan vara intresserad av att ställa upp. Hitintills har man inte funnit någon som är villig.


Källor: Vidar Parmer: Fløting i sørlige grensetrakter, Halden 1959, förmedlat av Jan Børe Jahnsen 2002. Göteborgs-Posten 29 januari 2002.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck på denna slussport för att komma tillbaka till samlingssidan för nordiska kanaler.

 

Denna sida ändrades senast 12-08-02