Exeter Ship Canal

Exeter ship canal är den äldsta brittiska kanalen byggd efter romartiden.
Från början var floden Exe segelbar för dåtidens största skepp ända upp till staden Exeters murar och det var en livlig sjöfart hit ända till 1270-talet då grevinnan Isabella de Fortibus byggde ett värn, Countess Wear, över Exe för ge kraft åt hennes kvarnar.
Detta värn stoppade inte bara sjöfarten utan blev också slutet för det lönsamma laxfisket i floden.
1290 togs grevinnans värn bort och sjöfarten kunde återupptas, men redan 1317 blev det återigen stopp. Denna gång var det grevinnans kusin, Hugh de Coutenay, earl av Devon som byggde ett värn vid Topsham, där earlen också byggde en last- och lossningskaj för sjöfarten. På det viset kunde han ta bra betalt för att frakta gods mellan Topsham och staden Exeter.
Under århundraden vädjade stadens handlare till kungen att få bort värnet men det var inte förrän 1550 som kung Edward VI gav sitt tillstånd.
Men då var det för sent. Floden var då så igenslammad att det inte gick att idka sjöfart på den.
1563 engagerade man i stället John Trew för att bygga en kanal vid sidan om den gamla floden och dessutom en ny kaj inne vid staden. Arbetena började 1564 och redan vid årskiftet mellan 1566 och 1567 kunde den nya förbindelsen öppnas. Kanalen hade då fått tre slussar med vertikala portar och var de första kammarslussarna att byggas i Storbritannien.
Kanalen var då bara ungefär hälften så lång som idag och hade för små dimensioner för att bli lönsam. Men det dröjde drygt 100 år innan man ändrade på detta.
1677 förlängdes kanalen ut till havet och 1701 fördjupades och vidgades den så att dåtidens oceangående fartyg kunde passera. Man förbättrade också kanalen på det viset att de ursprungliga tre slussana ersattes av en enda. Dessutom byggdes stormportar för att skydda kanalen.
Efter detta ökade trafiken kraftigt för att under 1800-talet minska kraftigt. Under första halvan av 1900-talet förekom fortfarande en del kommersiell trafik på kanalen och under 1960-talet ökade nöjestrafiken i stället. Senare har hamnbassängen utnyttjats för olika vattenbaserade aktiviteter och sporter och inte minst som hamn för nöjesbåtar.

Åtminstone ända sedan 1641 har en handdriven passagerarfärja fraktat passagerare över floden mellan Exeters kaj och kanalbassäng. Veterligt är den fortfarande i bruk och mycket populär, trots att det finns en utmärkt gångbro alldeles i närheten.

Under 1700- och 1800-talen diskuterades flitigt en kanalförbindelse mellan Exeter och Bristol. Detta för att sjöfarten skulle slippa den långa omvägen runt hela Cornwall. Denna omväg på öppet hav var inte bara tidsödande utan även farlig med ofta hårda vindar och strömmar.
Man kan se Bridgwater & Taunton-kanalen som en del av dessa planer. Avståndet mellan Exeter och den kanalen är inte totalt avskräckande. Men därav intet.
Inte heller de många planerna på att få en järnvägsförbindelse mellan Exeter och Bristol förverkligades.
Läs mer om Bridgwater & Taunton-kanalen här.

Källor: Brian Roberts, Britain's Waterways, 1999. Peter L. Smith, Discovering Canals in Britain, 1997. L.A. Edwards, Map of the Inland Waterways of England and Wales, 1991. E. & R Bailey, The waterways of Britain and Europe, 1990. Charles Hadfield, British Canals, 1979, med flera. Dessutom flera olika webbsidor.

Sänd gärna kommentarer och fler länktips till: Bosse Arnholm

Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.

 


Denna sida ändrades senast 12-11-12