Bridgewater Canal

Längd

Fartygslängd

Bredd

Djup

Antal
slussar

Byggår
(Större ombyggnad)

38 km
Sidogrenar 26 km

m

m

m

1

1762
1765
1773


Barton Swing Acveduct

Akveduktens

Landsvägsbron väster om akvedukten

Östra sidan av akvedukten sedd från södra landfästet

Akveduktens "inre" sedd från söder

Landsvägsbron väster om akvedukten

Östra sidan av akvedukten sedd från södra landfästet
Manchester Ships Canal ses nedanför.

Södra infarten från väntplatsen

Manchester Ships Canal med södra delen av Barton Swing Acveduct

Norra delen av acveducten med en narrowboat som passerar

Hela acveducten med sitt manövertorn sedd från vägbron

Södra infarten från väntplatsen

Manchester Ships Canal med södra delen av Barton Swing Acveduct

Norra delen av acveducten med en narrowboat som passerar

Hela acveducten med sitt manövertorn sedd från vägbron

© Bilderna tagna 2003 av Bosse Arnholm

I Worsley fanns kolgruvor som sedan generationer tillhört hertigen av Bridgewater. I dessa gruvor användes underjordiska kanaler för att få ut kolet i dagsljuset. En del av dessa kanaler användes även för kortare transporter till närliggande byar, vilket främst gynnade ägare hertigen och kanske även i någon mån den som köpte kolet av honom.
Hertigen hade sett den franska Canal Du Midi som byggts 1681 och imponerats. Han hade även sett fördelarna med närbelägna Weaver River där förutsättningarna för sjöfart avsevärt förbättrats på 1730-talet.
Nu ville hertigen förlänga sina underjordiska kanaler och få snabb och enkel förbindelse med Manchester och Liverpool, vilka var den tidens stora tillväxtcentra i England.
Han engagerade John Gilbert som projektchef och James Brindley som chefsingenjör och tillsammans skapade de en kanalbyggartrend i England och flera andra länder. De tre arbetade snabbt och effektivt. På bara två år lyckades de bygga kanalen färdig fram till Manchester och då även den berömda akvedukten över Mersey och Irwell.
Kanalen byggdes i en nivår utan slussar. Det var först vid Runcorn, när kanalen skulle när till havsnivån som det krävdes slussar.
Hertigen själv var djupt engagerad. Framför allt i det ekonomiska. Att bygga kanaler var inte ens på denna tiden billigt, så först förbrukade han hela sin privata förmögenhet. Sedan lyckades han låna upp motsvarande 20 miljoner pund.
När kanaltrafiken väl kom igång tog det dock inte lång tid för honom att få tillbaka pengarna. Inkomsterna bara från kanalen låg mellan 4 och 6 miljoner pund per år.
När hertigen dog och hans dödsbo tog över, insåg de vilken fin inkomstkälla kanalerna var. De köpte upp två andra kanaler i närheten och höjde avgifterna på alla så mycket att det blev lönsamt att bygga konkurrerande järnvägar!

En av de verkligt berömda sevärdheterna utmed kanalen var James Brindleys trevalvade akvedukt över Mersey River och Irwell-floden.
När Manchester Ship Canal byggdes räckte inte den segelfria höjden under den vackra och berömda Barton akvedukten till. 1893 fick den alltså ersättas med en svängbar akvedukt, vilken lär vara helt unik och den enda av sitt slag. Den konstruerades av Edward Leader-Williams, är 235 fot lång och väger 1450 ton.
En annan sevärdhet är tunnelmynningarna vid gruvorna i Worsley. Det var ju här kanalen hade sin början, och som var själva upphovet till behovet av kanalen.

Källor: Brian Roberts, Briatin's Waterways, 1999. Peter L. Smith, Discovering Canals in Britain, 1997. L.A. Edwards, Map of the Inland Waterways of England and Wales, 1991. E. & R Bailey, The waterways of Britain and Europe, 1990. Charles Hadfield, British Canals, 1979.


Sänd gärna kommentarer och fler länktips till: Bosse Arnholm

Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.

 


Denna sida ändrades senast