Werra

Werra är Wesers östliga och längsta källflöde. Floden är cirka 300 kilometer lång och har sina källor vid Eselsberg och Bleßberg i Thüringen. Werra strålar samman med Fulda i Hannoversch Münden där de två sammanflutna floderna får namnet Weser.
Vid Werras övre lopp har under många år ur flera gruvor brutits kalisalt - KCl och MgSO4 - som är viktiga ingredienser i konstgödsel. Utsläpp från denna gruvbrytning medförde att salthalten i Werra steg så mycket att den redan i början av 1900-talet utgjorde en fara för dricksvattenförsörjningen i alla orter och städer utmed Werras och även Wesers lopp. En dom i tyska riksrätten 1942 fastställde en maximal halt av saltutsläpp, men efter andra världskrigets slut hamnade saltgruvorna inom DDR som fullständigt ignorerade detta. Utsläppen ökades i stället till katastrofala nivåer.
Först efter den tyska återföringen kunde något göras åt problemet.

Sjöfart har förekommit på Werra under många århundraden, men problemen har varit många och hindren stora. Under tidig medeltid förekom fartygstrafik på en del sträckor och under 1300-talet tillkom åtskilliga kvarnar som med sina fördämningar försvårade fartygstrafiken. I praktiken kunde då fartygen endast passera nedströms. I praktiken var det bara enklare keramik och spannmål till Holland som fraktades här. Sjöfart här förekom enbart upp till orten Wanfried.
Under 1600-talet planerades en kanalisering av Werra uppströms från Wanfried. Planer fanns till och med på en förbindelse till floden Main. De senare planeerna lades inte definitivt på hyllan förrän 1961!
Nedströms skedde dock ett antal förbättringar. Landsgreven Wilhelm III av Hessen-Kassel byggde en sluss vid kvarnen i Wschwege 1735 och en sluss vid kvarnen i Allendorf 1756. Men det största hindret för trafik med större fartyg var en mycket grund bergsklack i Hannoversch Münden. Detta hinder besgrades först under åren 1877 till 1881 då en fördämning med sluss byggdes. Då trodde man på ett stort uppsving för fartygstransporterna på Werra, men så blev det inte. I stället försvann all kommersiell sjöfart från Werra i samband med första världskriget.
Idag förekommer dock en hel del trafik med fritidsbåtar.

Werra har dock under långeliga tider använts för flottning. Redan på 1500-talet flottades stora mängder timmer från Thüringen här. Den sista flottningen ägde rum 1939.

Vattenkraften i Werra utbyttjas av inte mindre än 13 vattenkraftverk.


Källor: En rad guideböcker och sjökort, samt internetsidor.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till sidan om Weser.
Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.

 

Denna sida ändrades senast