Större delen av Aller har ett kraftigt meandrande lopp vilket under långa tider, tillsammans med kraftig avlagring av sand på flodbotten, orsakat kraftiga översvämningar vid kraftiga vårflöden och dessutom varit till hinder för sjöfarten. Redan vid mitten av 1800-talet byggdes den nästa spikraka och 18 kilometer långa Allerkanalen mellan Wolfsburg och Gifhorn vilket avsevärt minskade översvämningsbesvären. Det tog tre år att gräva denna kanal och den var färdig 1863.
Det var dock inte nog. Åtskilliga gånger under årens lopp sedan dess har översvämningar vållat avsevärda skador både på hus i städer och byar och på landsbygdens jordbruksmark. Vid mitten av 1900-talet startades flera projekt för att öka vattenflödet. Aller har breddats och muddrats på långa sträckor och skyddsvallar har byggts på särskilt utsatta ställen.
Under många århundraden har skeppsfarten på Aller varit betydande. Runt år 1500 kunde dåtidens största fartyg på uppemot 60 ton ta sig ända upp till Celle som var centralort för den tidens stora kornbod. Under början av 1900 byggdes farleden från sammanflödet med Leine till Celle ut och under åren 1908 till 1918 byggdes fyra slussar på sträckan mellan Celle och mynningen i Weser.
Detta gav ett uppsving för kanalfrakter och som allra mest transporterades 125 000 ton gods av allehanda slag år 1912.
Idag förekommer ingen kommersiell sjöfart på Aller.
Verdener Motorboot-Vereins hamn cirka två kilometer uppströms i Aller. | Gästbryggan och vy ut mot mynningen i Weser. |
© Bilderna tagna 2011 av Ingrid och Bosse Arnholm
Tryck här för att komma tillbaka till sidan om Weser.
Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.
Denna sida ändrades senast