Säffle kanal med
Klicka för slussprofil Vikingaleden

Kanalaktie

Gammal karta

Aktie i Seffle kanal och slusswerk

Gammal kanalkarta


Vikingar
Vikingar i Vikingaleden 1995

Total längd

Total lyfthöjd

Antal slussar

Max båtlängd

Max båtbredd

Max båtdjup

Max masthöjd

Max fart

90,9 km

0,65 m

1

42 m

7,5 m

3,0 m

16 m

4/6 knop


Slussning

Slussning

Slussning

© Dessa bilder tagna 2011 av Leif Johansson

Slussning

Slussning

Slussning

© Dessa bilder tagna 2011 av Leif Johansson

Alla bilderna ovan är tagna under hösten 2011 då slussportarna i Säffle var öppna för att tappa extra mycket vatten ur Byälven. Detta var nödvändigt efter mycket regnande med hotande översvämningar, inte minst i Arvika.

Slussbassängen

Kanalen söder om slussen

Kanalen sedd från Stenmagasinet

Stenmagasinet

Slussbassängen sedd från norr med manöverbyggnaden

Kanalen söder om slussen

Kanalen sedd från Stenmagasinet

Stenmagasinet

Slussning

Slussning

Slussning

© Alla dessa bilder tagna av Bosse Arnholm

Slussning

Slussning

Slussning

Broöppning

Broöppning

Broöppning

Broöppning

Broöppning

Broöppning

Kort historia:
Leden mellan Vänern och Glafsfjorden har långa anor. Här for förr vikingarna med sina skepp. Det var innan landhöjningen skapat hindrande forsar och grundat upp farleden.
Sägnerna förtäljer att vikingakungen Olof Trätälja på 600-talet tog denna väg när han skulle till Solörike i närheten av Kongsvinger för att skaffa sig en brud.

Kanalen byggdes 1837 och förbättrades 1866 till 1870 för en total kostnad av 371 000 kronor varav 187 200 kronor i statsanslag.
Farledens hela längd är 90,9 kilometer varav 12,8 kilometer är grävd kanal. Den följer Byälven från Älgåfjärden till Vänern.
1915 trafikerades kanalen av 922 farkoster och 90 timmerflottar.

Portarna i Säffle kanals enda sluss är nyligen bytta. De norra portarna byttes vintern 1997/98 och de södra portarna byttes vintern 1999/2000.
De nya slussportarna är i stål men med ett traditionellt utseende.

1811 fick Baltzar von Platen och dåvarande landshövdingen i Värmland uppdraget att att undersöka förutsättningarna Byälvens vattendrag från Vänern till gränsen mot Norge och undersöka förutsättningarna för en farled utan hinder för sjöfarten. De två fann att denna vattenled var unik i landet genom sin längd och att det var lätt att förlänga och förbättra denna vattenled ner till Vänern och upp till norska Kongsvinger. Detta herrarnas omdöme gav upphov till en noggrannare utredning som presenterades 1812. Här föreslogs muddring av 16 grund i farleden. Senare, år 1815, föreslogs muddring av ytterligare nio grund samt anläggande av sluss och vidhängande kvarnbyggnad i Säffle.
Av detta blev kvarnen uppförd och till den sprängdes en ränna i berget för att man skulle få fram vatten. Denna kvarn finns ännu kvar och användes under långa tider som magasin. Åt farleden lär inte något ha gjorts då.
I början av 1820-talet klagades allmänt på att ingenting ännu blivit gjort åt farleden. Frågan var uppe i riksdagen, och en ny utredning kom till stånd. Än en gång visades att det var nödvändigt att bygga en sluss i Säffle och att ett antal grund måste muddras eller sprängas bort. Förslaget presenterades 1825 av major Hällström och arbetena beräknades kosta 90 000 kronor.
Detta år hölls ett sammanträde där alla intressenter fanns med. Här bildades ett bolag för att bygga och driva kanalen. Man lovades statsbidrag på 82 500 kronor, men inte heller nu blev det något av kanalbygget. De intressenter som ivrade för kvarnar var missbelåtna.
Nya utredningar inleddes 1828 på Baltzar von Platens initiativ. Kapten Ekenstam gjorde denna utredning och kom fram till att bygget skulle kosta 355 167 kronor. Detta granskades senare av kanalbyggaren Nils Ericson som prutade kostnaderna till 198 693 kronor. Efter ytterligare skriverier och diskussioner beslutades att bygga en sluss och rensa farleden enligt Nils Ericsons förslag, men först 1835 kom arbetena igång under ledning av löjtnanten David Wilhelm Lilliehöök. I maj 1837 kunde invigning ske och D. W. Lilliehöök blev då verkställande direktör i kanalbolaget. Hela farleden fram till Arvika blev dock inte klar förrän 1851.

Under åren 1866 till 1873 utvidgades slussen och farleden för en kostnad av 79 000 kronor. Dimensionerna blev då lika eller något större än dimensionerna i Göta Kanal.
Sedan Trollhätte kanal under 1900-talets början byggdes ut kraftigt ökade kraven på en utbyggnad även av Säffle kanal och farleden hela vägen upp till Arvika. En del smärre förbättringar har gjorts, men trots att olika förslag godkänts både av Vattenfallsstyrelsen och Sjöfartsstyrelsen under 1950-talet har ingen nämnvärd utvidgning av kanalen skett.

Snorgärskanalen
Bygget av slussen i Säffle och rensningen av Byälven upp till Glafsfjorden var till stor nytta för Arvika. Här byggdes bryggor och magasin för att bättre kunna utnyttja den nya snabba transportleden vilken gav direktförbindelse med hamnen i Göteborg.
Här byggdes även en liten hamnkanal, Snorgärskanalen, från hamnbassängen rakt upp mot Hamngatan. Kanalen var smal och grund så det var inte många båtar som kunde utnyttja den, men den var populär bland stadens pojkar. Här fiskade de flitigt och den fisk de fångade var just snorgärs. Därav fick kanalen sitt namn.
Denna kanal finns inte kvar och det är för mig okänt både när den byggdes och när den fylldes igen.
Källa: Arvika kommuns hemsida.


Källor: Svensk Lots IV 1972 Seglingsbara inlandsfarvatten. Nordisk Familjebok 1919. Yngve Rollof, artikel i Tidskrift i Sjöväsendet, 1962. Sven-Erik Dahlström, Säffle kanal - Vikingaleden, 1987. Moderna kanalbroschyrer.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck på denna pil för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 16-09-02