Tullingekanalen

Kanal som förbinder Mälaren med Tullingesjön via Albysjön

Kort historia:
Över den tidigare ån mellan Tullingesjön i söder och Albysjön, vilken står i direkt kontakt med Mälaren, i norr gick sedan "urminnes tider" den genaste landsvägen, då kallad Göta landsväg, från Stockholm mot de västra och södra delarna av Sverige och för övrigt även mot den europeiska kontinenten.
Bland andra tog Erik XIV denna väg med sin här för att möta sina upproriska bröder. Vid Botkyrka lyckades Eriks ryttare kväsa upproret.
Gustav II Adolf passerade här under sin likfärd mot Riddarholmskyrkan år 1634.
Nästa berömda resa över denna å / kanal var drottning Kristina som under första etappen av sin resa till Rom passerade ån och avslutade resans första natt på närbelägna Alby Krog.

Farleden från Mälaren via Albysjön till Tullingesjön har mycket gamla anor. Landhöjningen gjorde dock att sjöfarten försvårades redan under 1700-talet. När Riksbanken 1755 fick kungligt tillstånd att anlägga ett pappersbruk i Tumba längst söderut vid Tullingesjön. I samband med att man anlade bruket rensades även den gamla farleden från Mälaren till en kostnad av 8 166 daler kopparmynt.
Tack vare detta kunde sedelpapperet som tillverkats i Tumba diskret och utan omlastningar transporteras mellan bruket och Riksbankens sedeltryckeri inne i Stockholm. Under en rad år hade skutorna som fraktade sedelpapper till Stockholm returlast av förslitna och makulerade sedlar som brändes i ett tegelbruk i närheten av pappersbruket.
Under 1800-talets första decennium byggdes nya broar över leden både i Fittja vid utloppet till Mälaren och vid Flottsbro mellan Albysjön och Tullingesjön, samtidigt som farleden rensades och fördjupades vid båda ställena.
Sannolikt hade Riksbanken missbedömt kostnaden för att transportera råvaror och produkter de 2,6 kilometrarna mellan bruket och Tullingesjön. Redan tidigt började man fundera på att göra den lilla Tumbaån farbar för åtminstone mindre båtar. Av dessa planer blev dock intet.
I stället planerades den nya stambanan att dras genom Tumba. Stationen i Tumba invigdes 1860 och därmed var det slut på Riksbankens sjötransporter mellan Tumba och Stockholm. Och under fyrtio år låg frakttrafiken på Tullingeleden nere helt.
Under dessa fyrtio år återtog naturen helt herraväldet, åtminstone vad gäller leden mellan Albysjön och Tullingesjön, där vid sekelskiftet mellan 1800 och 1900-talen endast mindre roddbåtar kunde passera vid högvatten.

1894 köpte företaget AB Separator Hamra gård, Tumba pappersbruks grannfastighet. Här skulle man inrätta ett mönsterjordbruk att visa för kunder från när och fjärran. 1899 beslutade man sig också för att bygga ett gjuteri i Tullinge på andra sidan Tullingesjön. Nu ville man, precis som Riksbanken tidigare, använda sig av sjötransporter mellan Tullingesjön och Stockholm. Men man nöjde sig inte med att återställa den gamla farleden. Den nya skulle bli större och kunna ta samma storlek på fartygen som dåvarande Stockholms sluss, det vill säga 3,5 meters djupgående, 8 meters bredd och 45 meters längd.
Samtidigt rätades den gamla ån vid Flottsbro och den nya kanalens väggar stensattes.
Våren 1900 kallade länsstyrelsen alla berörda till informationsmöte och efter detta godkändes Separators kanalförslag. Hösten samma år skrev företaget kontrakt med entreprenören J. A. Gustafsson. Kontraktet stipulerade att farleden skulle vara klar att tas i bruk hösten 1901, vilket den också var.
Separator använde kanalen för transporter under många år, och dessutom växte ett flertal andra företag upp i området vilka även de använde kanalen.

Men efter andra världskriget ökade landsvägstrafiken så mycket att nya vägar och broar måste till. Sommaren 1953 avlystes Tullingeleden partiellt. Bara båtar med en masthöjd på maximalt sex meter fick passera. Året dessförinnan, 1952, hade farleden passerats av sammanlagt 278 båtar och pråmar med en sammanlagd last av cirka 21 000 ton. Den nya motorvägsbron vid Fittja togs i bruk 1957.
1980 kom nästa dråpslag. Nu sänktes den tillåtna masthöjden för båtar till fyra meter. Nu var det svängbron i Fittja som skulle ersättas med en modern fast bro. Denna skulle få en lägsta seglingfri höjd på fyra meter. Men den bro som byggdes medgav en högsta fri seglingshöjd på bara 3,2 meter!



Källa: Martin Rosén, Tullingetraden, 2001, med flera.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till Stockholmssidan.

 

Denna sida ändrades senast 16-01-01