Stegeholms kanal

Kanal genom Stora Strömmen i Västervik. Den förbinder Gamlebyviken med Östersjön.


Bron med manövertorn

Samma vy på längre håll

Bron med manövertorn

Samma vy på längre håll

Farleden mot Gamleby

Stegeholms slottsruin ses på andra sidan farleden

Farleden mot Gamleby

Slottsruinen på andra sidan farleden


Kort historia:
Staden Västervik låg fordom längst in i Gamlebyviken, där Gamleby nu ligger. Genom landhöjningen blev segelleden genom Gamlebyviken så grund att det var nödvändigt flytta staden till dess nuvarande läge. På 1360-talet byggdes så Stäkeholms slott på en ö i vikens mynning i Östersjön och invånarna i den gamla staden fick kunglig befallning att flytta med. I sitt nya läge var dock staden utsatt för fiender och den brändes och härjades ofta. Sista gången av danskarna 1677.
Det var alltså inte alla "gamla" västerviksbor som hörsammade befallningen att flytta till stadens nya läge. Många blev kvar och därför behövdes fortfarande en farbar segelled genom Gamlebyviken. Denna led förbättrades säkerligen åtskilliga gånger och senast kända är på 1840-talet.
Men för att kunna nyttja farleden behövde man också komma igenom de smala sunden i mynningen. Här fanns två öar, Strömsholmen närmast fastlandet i söder och i norr Slottsholmen med Stäkeholms slott.
Mellan Strömsholm och fastlandet går Lilla Strömmen som mest användes av lokalbefolkningen in till stadens hamn. Häröver fanns en öppningsbar bro som 1950 ersattes av en fast med en fri höjd på två meter.
Mellan Strömsholm och Slottsholmen går Stora Strömmen och i denna den stora farleden in i Gamlebyviken. Här var man tvungen att kanalisera genomfarten för att kunna hålla tillräckligt djup. 1846 var djupet 4,6 meter, vilket senare utökats till först 6 meter och sedan till 9,2 meter.
Stegeholms kanal blev färdig 1847 och den iordningställdes av ett bolag med ett antal olika intressenter av vilka den största var Gamleby hamn. Bolaget gjorde under åren en rad förbättringar av kanalen och farleden till Gamleby, men vid mitten av 1900-talet var trafikinkomsterna för små för att klara utgifterna. Bolaget gick i likvidation 1951 då bolagets alla tillgångar överfördes på Västerviks stad, som sedan dess svarat för kanalens underhåll.


Källor: Yngve Rollofs bok Sveriges Inre Vattenvägar del 1 från 1977, samt sjökort och egna iakttagelser på plats.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 12-11-19