Utsira kanal

Hamnkanal på Norra Utsira


Hamnkanalen

Vy uppströms från västra brofästet

Förtöjning förbjuden

Kanalen in till inre hamnen

Inre hamnen

"Förtöjning förbjuden"

© Bilderna tagna 2016 av Ingemar Nordlund

Inre hamnen

Kanalen sedd från insidan

Kanalen byggdes mellan 1866 och 1870.

Inre hamnen

Kanalen

Aldrig senare har så stora hamnarbeten gjorts på Utsira som mellan 1866 och 1870. Denna bild togs under utgrävningen av Nordevågens inre hamn 1869. Foto: Havnevesendet.

© Bilderna tagna 2016 av Ingemar Nordlund

 

Kort historia:
Sedan urminnes tider har siraborna måst klara sig utan någon egentlig hamn. Därför har siraborna varirt beroende av båtar som varit lätta att dra upp på land. Detta var en egenskap hos båtmaterialet på ön tills långt in på 1800-talet. Notbåt och färing var de vanligaste båttyperna på ön.
Även om det första vårsillfisket vanligtvis styrde mot Utsira var det få fartyg och fiskare från fastlandet som vågade sig hit på grund av dåliga hamnar. Trots de svåra hamnförhållanden fiskade siraborna under året 1865 60 000 ton sill runt ön. Befolkningen var vid denna tid cirka 350 invånare.
Så småningom blev regeringen medveten om hamnproblemet. År 1865 reste statens hamndirektör till Utsira på inspektion. Han fann att Utsira med dess isolerade läge och brist på hamnar ledde till att havets rikedomar inte kunde utnyttjas på rätt sätt. Potentiell fångstkvot av vårsillen var mycket större än kostnaderna för att bygga nya hamnar på Utsira.
Om hamnarna förbättrades kunde båtar och fiskefatyg använda dem utan fara. Dessutom kunde fiskarna utnyttja fiskeriet vid Utsira även för fisket längre in längs kusten.
Efter stort engagemang av riksdagspolitiker från Stavanger kommun och från medlemmar i Stavanger Commercial Association, antogs enhälligt hamnutbyggnaden på Utsira den 9 april 1866.
Medan den stora hamnutbyggnationen ägde rum mellan 1866 och 1870 var Utsira en hektisk plats med konstant tilläggning av fartyg och människor. Hamnprotokollen visar att det kom fartyg från Stavanger, Haugesund, Bergen, Moss, Kragerö och Kristiania. De fartyg som kom från Östlandet, Bergen och Stavanger hade mestadels material och varor i lasten, och de flesta av arbetarna kom med båt från Haugesund. Många sirabor fick transportuppdrag i samband med anläggningen och flera lokala hantverkare arbetade för hamnmydigheterna under denna period.
Arbetet i Nordevågen avslutades i juli 1870 och det totala priset var 15 200 speciedaler. Hamnanläggningen i Sörevågen slutfördes i juli 1870 och den totalakostnaden var 29 500 speciedaler.
Dessa anläggningar var de första statliga vågbrytarna i Norge. Anläggningarna är utmärkta exempel på gott murarhantverk. Den yttre vårbrytaren i Nordevågen byggdes på 1940-talet.

Text från tavla vid Nordevågen, idag Nordvikvågen.

Nordvikvågen:
Gästande båtar förtöjer längs den kommunala kajen på västsidan eller insidan av färjekajen på ostsidan. Du kan även göra bågförtöjning bakom vågbrytaren norr i hamnen.
Hamnen ligger väl skyddad mot sydliga vindar, men vid starka nordliga vindar blir det fort otrevligt i hamnen. Då är Sörevågen ett bättre alternativ.
Inseglingen till Nordvik är oproblematisk, men utsatt under stark vind från norr.

 


Källa: Ingemar Nordlund, besök på plats på Utsira 2016.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck på denna slussport för att komma tillbaka till samlingssidan för nordiska kanaler.

 

Denna sida ändrades senast 17-10-17