Det sista vikingaanfallet mot Tavastland
Redan de gamla vikingarna använde farlederna på Pyhäjärvi-Vanaja och Hauho för sina härnadståg i österled.
Följande berättelse baseras på en artikel om ett skådespel skrivit av historieforskaren Erkki Maula som publicerats i Helsingin Sanomat. Erkki Maula bor i Hauhos Alvettula.
År 1050 seglade en vikingaflotta på nära 2 000 man i 200 båtar uppför Kokemäenjokiälven till Nokia. Syftet var att råna byar i Tavastland. Normalt ville vikingarna inte gärna fara till Finland för att kriga. Finnarna var kända som duktiga vapensmeder och som häxor. Dessutom var terrängen mycket svår att forcera.
Detta var det sista härnadståget till Finland. Vikingarna rånade först Nokia och seglade sedan vidare på Pyhäjärvi till Vanaja. Här delade de sin flotta i två delar. Chef var jarl Freygeir och hans två närmaste män var Egil och Brusi. Dessa två seglade till Hauhofarleden med sina skepp.
Men invånarna i byarna Pälkänes och Hauhos hade varnats om att vikingarna var på väg. Vid forsen i Kyllönjoki älv la de sig i bakhåll och överraskade vikingarna. Byborna sköt vikingar med pilbågar och spjut och kastade tjärbloss på båtar så att flera av dem brann upp. Egil träffades av ett spjut i magen och avled.
Slaget varade hela dagen och först mot kvällen kom vikingarna igenom, men med stora skador.
Brusi mötte inte Freygeir på Hauhonselkä nära Hyömäki by som avtalats, då Freygeir förlorat slaget mot män från Alvettula by då han försökte ta sig från Vanaja till Hauhonselkä via Lusi.
Freygeir seglade i stället söderut. Där brände och rånade han Vanaistad, nuvarande Tavastehus. På Hiidenjoki kom han i strid med lokalbefolkningen och fick en pil i foten.
Han vände då om och seglade den välkända vägen via Puujoki älv till Finska viken. Han kom till slut till Borgå varifrån han fortsatte till Saarenmaa där han avled.
Brusi var den ende av de tre hövdingarna som kom hem. Nära Gävle reste han en minnessten över Egil. Där högg han in att Egil avled "i Tafstalonti".
Den blodiga fronten
Under finska inbördeskriget våren 1918 gick fronten mellan den vita och den röda sidan under några veckor i Kyllöjoki älv, Ilmoilanselkä och Alvettula ström. De vita fanns på den norra sidan och de röda på den södra sidan. De rödas flyktingar skulle försöka ta vägen österut, men den gick på andra sidan strömmen på de vitas sida.
De röda lyckades inte ta sig över Kyllönjokiälven trots kraftiga anfall. Men de kom över Alvettulaströmmen sedan kvinnor anfallit bron och öppnat vägen.
Numera finns minnesmärken över dessa slag vid Kyllänjokiälven och på Alvettulas museibro.
Tarmo Hurskainen
Källor:
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!
Tämä sivu on suomeksi 
Tryck på denna slussport för att komma tillbaka till samlingssidan för finska kanaler.
Denna sida ändrades senast