Saima kanal
Saiman kanava

De första försöken
Ett första försök att bygga en kanal från Saima till Vyborg gjordes av slottsherren Erik Bielke i början av 1500-talet. Detta försök misslyckades och kanske var det bäst så. Hade man lyckats ta sig igenom åsen och berget nära Lappeenranta kunde det slutat med en stor naturkatastrof och att Saima tömts på allt sitt vatten.
Nästa försök gjordes 100 år senare då Karl IX befallde att en kanal skulle byggas mellan Saima och Finska viken. Amiralen Pentti Juusten utsågs till ledare för arbetena som startades 1607. Men när Juusten avled 1609 stoppades arbetena och återupptogs aldrig. Man kan dock fortfarande se spår av den grävning som gjordes cirka en kilometer öster om den nuvarande kanalmynningen.
Sveriges intresse för en vattenväg mellan Saima och Finska viken avtog efter freden i Stolbova 1617, men Per Brahe föreslog 1638 en kanal och han antydde att kanalen skulle kunna byggas ganska billigt. Men förslaget tillstyrktes inte då man insåg att kanalen skulle kräva många slussar.
I slutet av 1700-talet och början på 1800-talet gjordes några framställningar om kanalbygge men det var först på 1820-talet som den första utredningen kom till stånd. Det var naturligtvis Fredrik Hällström som gjorde den. Resultatet blev att en kanal skulle kräva 28 slusser och då statens ekonomiska situation var ganska dålig fattades inget beslut om bygge.

Total längd	Total lyfthöjd	Antal slussar	Max båtlängd	Max båtbredd	Max båtdjup	Max masthöjd	Max fart
57,2 km	76 m	8	78 m	12,5 m	4,2 m	?	knop

Den första kanalen
Då även i Vyborg visade intresse för en kanal till Saima började saker hända. Lantmäteriutredningen av kanaliseringen gjordes år 1834. Även i denna utredning konstaterades att det skulle behövas 26-28 slussar.
Senaten förhöll sig positiv till saken men föreslog nya utredningar. De preliminära utforskningarna blev färdiga år 1838. Planen hade gjorts av Josef Verving och C.H. Nyberg. De föreslog en ny kanallinje via små sjöar.
Sedan måste man besluta om slusstekniken. Det tillsattes en kommitté för att befrämja planeringen. Den svenske överstelöjtnanten J. Edström utsågs till expert för att kontrollera planerna. Edström gjorde avsyningsresa på kanallinjen år 1842 och föreslog några förändningar. Efter detta sändes Verving och Svante Vestling på studieresa till Sverige. Vestling var en av konstruktörerna.
Edström undervisade dem i slussteknik och de besökte Göta kanal liksom Strömsholms och Hjälmare kanaler. De kunde bekanta sig med valvslussar, en byggteknik engelsmän hade lärt svenskarna.
Planen på kanal mellan Saima och Finska viken blev färdig år 1843. Kanalen skulle byggas sju fot (2,07 m) djup och 50 fot (14,84 m) bred. Slussarna skulle bli 100 fot (29,96 m) långa och 25 fot (7,42 m) breda.
Antalet slussar bestämdes till 28.
Det bildades en helt ny organisation för styra jätteprojektet och till ledare utsågs L.G. von Haartman. Kanalbygget startades den 16 juni 1845. Bygget delades i två distrikt och de delades i sin tur i tre avsnitt, men snart skapades ytterligare ett avsnitt.
von Haartman bjöd in Nils Ericson som teknisk expert och Ericson gjorde en förändring av kanallinjen. Han planerade en ny sträckning för att passera ett kärr. Tack vare detta kunde kanalen byggas i hård jord och delvis i berg. Detta val sparade pengar så att man kunde gräva kanalen djupare än planerat, nio fot, och även göra flera andra förbättrningar.
Kanalbygget sysselsatte mellan 2 000 och 3 000 arbetare varje år. Därför behövdes ett stort antal bostäder. Kanalbygget var som ett eget samhälle och bildade exempelvis en egen församling med präst.
Bygget i övre distriktet tog åtta år och under denna tid byggdes mellan Saima och Nuijamaanjärvisjön 11 slussar. I nedre distriktet fanns den svåraste sträckan i hela bygget då det kräves nio slussar på en cirka fem kilometer lång sträcka. I nedre distriktet byggdes 16 slussar under åren 1853 - 1856 och tidigare hade Lavola sluss redan blivit färdig.
Kanalen blev färdig år 1856 och den invigdes 7 september samma år med stora festligheter. Kanalens längd från Saima till Vyborg var 59,3 km, varav 36,1 kilometer var grävd.
Antalet fartyg som passerade kanalen var fram till 1890-talet 2 000 - 3 000 per år, men därefter ökade trafiken kraftigt och till exempel under år 1900 gick nära 6 000 fartyg genom kanalen.

Gammalt vykort från Taipaleen mutka i Saima kanal.	Baksidan av samma vykort.

Detta vykort har ställts till förfogande av Fredrik Liljeström som har det på sin webbsida om vykort. Det vackra vykortet från Rättijärvi sluss i Saima kanal kommer från Granbergs Konstindustri-Aktiebolag i Stockholm, och även det har har ställts till förfogande av Fredrik Liljeström som har det på sin webbsida.

Den tredje Saima kanalen
Finland började direkt efter kriget sondera möjligheterna för att öppna Saima kanal, men det dröjde cirka 15 år innan Sovjetunion gick med på att hyra ut kanalområdet till Finland. Regeringen föreslog år 1962 riksdagen att kanalen skulle byggas för fartyg med 65 meters längd, 9,6 meters bredd och 4,2 meters djup. Riksdagen beslutade att man måste utreda alternav för större fartyg.
Efter dessa utredningar beslutades att bygga kanalen för följande mått på fartyg: längd 78 m, bredd 11 m, djup 4,2 m och masthöjd 24,5 m. Bottenbredden på öppna kanalen skulle vara mellan 28 m och 45 m. Kanalbygget startades 15 november år 1963.
Kanalen öppnades för trafik år 1968. Den var nu 43 km lång med åtta slussar med lyfthöjder från 5,5 m till 12,7 m. Samtidigt hade på Saima byggts djupleder från kanalen till Varkaus och Joensuu.
Senare byggdes djupled även till Kuopio, Puhos och Siilinjärvi.
Den blygsamma trafiken på kanalen i början var en stor besvikelse, men på 1970-talet började trafiken öka starkt. Kanalen har under åren reparerats och numera kan fartyg med 82,5 meters längd, 12,6 meters bredd, 4,35 meters djup och 24,5 meters masthöjd passera.
Numera transporteras cirka 2,4 miljon ton varor varje år på kanalen.
Hyresavtalet mellan Finland och Sovjetunionen om kanalen går ut år 2013.

Vintertrafik på Saima
Saima kanal är stängd i allmänhet två till tre månader under vintrarna trots att slussportarna har utrustning för att frosta av. Problemet finns på den öppna delen av kanalen där is skockar sig till tjocka högar. Det blir då omöjligt att hålla leden öppen trots hjälp av isbrytare. Man planerar nu att använda varmt spillvatten från kraftverk för att hålla kanalen isfri.
Vintertrafik på Saimas djupleder startades år 1990. Bärgaren och isbrytaren m/s Arppe håller djuplederna öppna och på fraktfartyg och pråmar transporteras virke till olika fabriker. Det är rederiet Mopro Oy som håller denna trafik igång.
Mopro Oy på finska och på engelska http://www.mopro.fi

Tarmo Hurskainen © 2005

På YouTube finns en gammal svartvit film om Saima kanal. Klicka på bilden nedan för att se den.

Saima kanals museum ligger vid Mälkiä och Mustola slussar.
Där kan man bekanta sig med kanalkonstruktioner och -byggnader från olika tidsåldrar. Utställningen om Saima kanals historia finns i det hus som tidigare tillhörde distriktschefen. Huset byggdes år 1845 och dess värdefulla gård har nyligen renoverats. I uthuset finns en utställning om Suvorovs kanaler.

Finska sjöfartsverket har en utmärkt hemsida på engelska om Saima kanal.

Tämä sivu on suomeksi

Tryck på denna slussport för att komma tillbaka till samlingssidan för finska kanaler.

Denna sida ändrades senast