Ristens kanal

Kort historia:
I Östergötland har bedrivits bergshantering åtminstone sedan 1400-talet, då Erik av Pommern gav privilegier till Åtvidabergs Bergslag. Kända stora koppargruvor fanns från 1700-talet i Åtvidaberg och Bersbo, men det var problem att få fram malmen.
Vid mitten av 1800-talet fick byggmästaren Jonas Jonsson från Karlsborg i uppdrag av överstekammarjunkare friherren Seth Adelsvärd på Åtvidaberg i uppdrag att göra en preliminär undersökning och avvägning för en båtled från Valdemarsvik till sjön Risten.
I november 1857 var han klar med sitt förslag som innehöll förslag på båtled från Valdemarsviken till sjön Risten, och med anslutande järnväg från Risten till gruvan i Bersbo.
Den sammanlagda längden på denna båtled skulle bli cirka 4 mil, vilket faktiskt var blott hälften så långt som den dåvarande landsvägen mellan orterna. Men kostnaden beräknades till hela 770 000 riksdaler, så bygget blev aldrig av.
Den höjdskillnad som skulle övervinnas var 201,89 fot, vilket krävde ett okänt antal slussar. Bearbetad kanalsträcka beräknades till sammanalgt 34 400 fot fördelat på sju olika sträckor.
Slussarna skulle få dimensionerna 85 fot långa, 15 fot breda och 4 eller möjligen 4,5 fots djup. I ett första skede skulle kanaler och farleder få ett minsta djup av 3 fot, alltså cirka en meter.
Av hela detta förslag blev det till slut endast en järnväg från Bersbo gruva till smältverket i Åtvidaberg. Denna järnväg byggdes under åren 1856 till 1857 av kapten C C Adelsköld på Åtvidaberg på privat bekostnad.

Det skulle dock bli en Ristens kanal till slut, om än inte så som Jonas Jonsson och Seth Adelsvärd tänkt sig, det vill säga ända ut till Valdermarsvik och havet.
1873 inbjöds till aktieteckning i ett bolag som skulle förbinda sjöarna Risten, Såken, Hövern och Lången med kanaler och en järnväg från Mulstad till den befintliga järnvägsstationen i Norsholm.
Så bildades Norsholm-Risten kommunikationsbolag i maj 1874 och 1882 började man bygga på den 500 meter långa kanalen mellan sjöarna Risten och Såken för en kostnad av 10 951:49 kronor.
Denna kanal var i bruk för bland annat timmertransporter, men även en del passagerartrafik under ett halvt sekel. Järnvägsbolaget, som ägt ångbåtar för trafik på kanalen och sjöarna slutade med sin båttrafik i slutat av 1920-talet, men trafiken fortsatte då i privat regi. I slutet av 1930-talet såldes de kvarvarande båtarna och försvann från sjösystemet. Från 1940-talet fick kanalen förfalla.


 

Redan år 1880 byggdes den 300 meter långa kanalen mellan sjöarna Hövern och Lången. Denna kanal fick en bredd av fyra meter och ett djup av 1,5 meter. Den kostade 4 046:13 kronor att bygga. Kanalen användes mest för att frakta timmersläp och träkol. Den rensades 1919.

Kanalen mellan Hövern och Lången kallas ibland Kinäs kanal. Bland annat i ett kartblad Kanotleder i Svartå - Stångå och Uknadalen utgiven 1998.

Den gamla gångbron

Söndagsutflykt på kanalen

Bilderna har ställts till förfogande av Yxnerums Hembygdsförening.

Den gamla gångbron

Söndagsutflykt på kanalen


Källor: Yngve Rollofs Sveriges Inre Vattenvägar, del 4, från 1981.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 13-01-15