Farleden i Örsundsån

Farled från Mälaren uppför Örsundsån.

Kort historia:
Farleden har urgamla anor men landhöjningen gjorde den till slut obrukbar. I början av 1800-talet upprättades förslag om uppresning och fördjupning för en farled 6 000 alnar upp i ån. Största hindret var uppgrundningen i åmynningen. Denna gång hände ingenting, men på 1840-talet togs frågan upp på nytt och fick nu ett positivt gensvar. 1845 beviljade Kunglig Maj:t 6 000 kronor i bidrag till detta företag och året efter ytterligare 5 000 kronor.
Under 1860-talet togs frågan om en förlängning av farleden till genom Alstasjön ända till gränsen mot Västmanland. Ett förslag och kostnadsberäkning lades fram av kapten G. N. Morsing 1869. 1874 beviljade så Kunglig Maj:t bidrag till en del av kostnaderna och godkände Morsings arbetsplaner. Arbetet kom snabbt igång, men visade sig bli betydligt dyrare och besvärligare än väntat. Efter begäran hos Kungl Maj:t fick företaget nu fullfölja arbetet enligt en bantad plan som innebar inrättandet av svängbro i örsundsbro, upprensning av farleden från Örsundsbro till Alstasjön och anläggning av lastageplats vid Högby. Denna begäran beviljades och arbetena avsynades och godkändes i decmeber 1881, tre år senare än beräknats från början.
Kanalbolaget trädde i likvidation redan efter några år, då trafiken inte nådde upp till de mål man satt. Alla dess tillgångar överlämnades till Styrelsen för segelfarten å Örsundså, vilken kom att kallas Örsundsbro hamnstyrelse.
Denna styrelse inköpte så småningom ett mudderverk med vilket farleden kunde hållas i stånd.
Örsundsbro fick regelbundna ångbåtsturer till Uppsala och Stockholm. Dessa var till stor födel för bygden och pågick under många år. Turerna till Uppsala uppehölls till 1929 och turerna till Stockholm lades ned året därefter.
1941 avlystes den allmäna farleden uppströms Örsundsbro och landsvägsbron svetsades igen, trots protester från Alsta tegelbruk vid Alsta sjö. Detta bruk hade egna pråmar för transport av sina produkter och dessa transporter, framför allt till Stockholm, var avsevärt billigare än motsvarande transporter på land.
Järnvägsbron förblev öppningsbar in på 1960-talet.
Sjöfarten till Örsundsbro fortgick dock. Ett 50-tal fartyg anlände Örsundsbro ända in på 1960-talet för att hämta främst spannmål. Som störst var sjöfarten vid början av 1900-talet, då ett tusental fartyg anlöpte Örsundsbro varje år.


Källa: Yngve Rollof, artikel i Tidskrift i Sjöväsendet, 1962.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 12-11-19