Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan. 
Karl IX lyckades under åren 1596 till 1610 kanalisera Hyndevadsån mellan Hjälmaren och Mälaren. Denna kanal var dock i bruk enbart 20 år innan den helt förföll.
Läs mer om detta här.
Då förbindelsen mellan Mälaren och Hjälmaren via Eskilstuna kanal inte höll måttet påbörjade Gustaf II Adolf bygget av Hjälmare kanal 1629 och den blev klar 1639. Noggrannare undersökningar av fortsättningen mot Vänern gjordes både under 1630- och 1670-talen, men det blev aldrig annat än just undersökningar.
Läs mer om Hjälmare kanal här.
Carl Bonde, 1581 - 1652, landshövding i Örebro och svåger till Axel Oxenstierna, hade stora planer för sitt län. Han ville bygga en helt ny stad Järle och med en kanal förbinda denna med Hjälmaren. Runt 1640 arbetade man med en första sluss i den påtänkta Järle kanal. I hans planer ingick även en kanal från Hjälmaren till Vättern via sjön Tisaren.
Kanalförslagen 3 & 4 på kartan här invid.
Läs mer om planera här.
Under senare delen av 1600-talet gjordes först en undersökningen av möjligheterna för en kanalförbindelse mellan Mälaren och Vänern. Denna utredning skedde på initiativ av Karl XI:s förmyndarregering. Tanken var att följa Svartån från Hjälmaren till sjön Toften. Därifrån till sjön Skagern och därifrån direkt till Vänern.
Ungefär samma linje valdes då en ny undersökning gjodes i slutet av 1680-talet. Senare ivrade Karl XII för en kanal här och lät Christoffer Polhem och Emanuelö Swedenborg undersöka möjligheterna.
Men det blev ingen kanal denna gång heller.
Kanalförslag 2 på kartan här invid.
Under 1700-talet gjordes inte så mycket annat än att en ny utredning om förbindelse mellan Mälaren och Vänern via Svartån och flera sjöar, bland dem Älvlången och vidare till Karlskoga och därifrån vidare mot Skagern för att till slut nå Vänern..
Författaren Sven Irholm skriver om detta i sin bok Karlsdal, bruk I tiden och I världen från 1991.
Han beskriver bland annat att en ung student, Johan Christoffer von Köler med sin informator, magister Jonas Breding, kom till Karlsdal den 20 augusti 1754. Där träffade de två ingenjörer, Jonas Collin och Olof Gran som på uppdrag av Lantmäterietkontoret gjorde mätningar och avvägningar av en alternativ väg för förbindelse mellan Mälaren och Vänern. von Köler och Breding slog följe med ingenjörerna under en dags arbete och senare även under en kväll för att prata om det spännande projektet.
Man fick då veta att ett tidigare förslag om att dra förbindelse från Mälaren via Hjälmaren stupat på vattenbrist. När det blev känt hade patron på Karlsdals bruk, kommissarie Luthander, föreslagit en undersökning om möjligheterna att dra leden via vattenrika Svartån och vidare ner mot Älvlången, Karlskoga, Skagern fram till Vänern. Det var denna undersökning Collin och Gran nu var sysselsatta med.
De två fann dock att mellan Älvlången och Karlskoga fanns - och finns - Lanthöjdens massiva bergsrygg som nådde uppemot 220 meter över havet. Här skulle en kanal alltså tvingas gå genom en 60 till 70 meter djup kanalränna i berget, eller kunde man dra kanalen i en tunnel genom berget.
Ingenjörerna lämnade sin rapport samma höst till uppdragsgivaren, vilket ledde till att förslaget om en kanal denna väg avslogs på grund av orimliga kostnader.
Kanalförslag 6 på kartan.
Läs även om Karlsdals kanal här!
Diskussionerna om en förbindelse mellan Mälaren och Vänern låg sedan i träda till 1840-talet. Då, när både Trollhätte kanal och Göta kanal var byggda, gav handelshuset Broms i Örebro uppdraget åt överstelöjtnant J Edström att undersöka möjligheterna att bygga denna Svea Kanal. Edströms utredning visade att det skulle vara ekonomiskt försvarbart och ganska lätt genomförbart att bygga Svea kanal. Det var för övrigt just denne Edström som i sin utredning myntade benämningen Svea kanal för idén att förbilda Mälaren med Hjälmaren och Vänern. Frågan kom också upp i riksdagen, men inget beslut togs.
Resultatet blev kanalförslag 1 på kartan här invid.
Däremot blev det en kanal från Hjälmaren in till staden Örebro, dock först i slutet av 1880-talet. Läs om Örebro kanal här.
Under senare delen av 1800-talet var järnvägsbyggen på modet och kanalplanerna lades i stort sett på hyllan.
1908 presenterade kommendören Carl Christian Engström en broschyr med ett förslag på en kanal från Hjälmaren till Vänern för havsgående fartyg, 8 meter djupa och på 10 000 ton. Kanalen var tänkt att starta vid Segersjö vid Hjälmaren och via sjön Skagern nå Vänern.
Engström föreslog en fem kilometer lång tunnel under Skalleråsarna i Tiveden. Tunneln skulle få en inre höjd av 30 meter och en bredd av 26 meter.
Detta förslag följdes 1909 av en utredning för den kungliga kanalkommissionen utförd av kaptenen I.Petterson och civilingenjören S. Vinberg. De kom fram till att det inte var nationalekonomiskt motiverat med en kanal för havsgående fartyg mellan Östersjön och Kattegatt. Ändå beslutade 1916 års riksdag om en ny utredning om en sådan kanal. Även denna utredning kom till slut fram till att det inte var motiverat med en Svea Kanal för havsgående fartyg. Möjligen kunde en kanal för 3 meters djupgående försvaras kommersiellt. Just det djupgåendet räcker gott än idag för kommersiella kanaler nere i Europa!
Den tänkta dragningen enligt nr 5 på kartan här invid.
Dessa motgångar för tanken på Svea kanal har dock inte tagit död på idén som tagits upp i olika forum med jämna mellanrum sedan dess.
Riksdagsmännen Torsten Anderssom, c, och Dag Englund, m, motionerade 1964 om en näringspolitisk utrending för en Svea kanal och senast var det folkpartisterna Helena Bergholtz och Kenth Skårvik som i oktober 1999 i Riksdagen motionerade om en ny utredning om Svea kanal.
I sin motion hänvisar de bland annat till att 95 procent av svensk import och export går sjövägen, och att flera europeiska länder satsat stort på kanalbyggen och kanalutvidgningar de senaste decennierna. Man skriver i motionen att sjötransporter är ett miljövänligt transportalternativ och att en satsning på Svea kanal alltså är av stor betydelse för landet både ur ekonomisk och ekologisk synpunkt.
Lektor A Rydfors skrev 1906 en intressant politisk historik om Statens Järnvägars första år. Detta i samband med SJ:s 50-årsfirande. Artikeln startar med en redogörelse för kampen mellan kanal- och järnvägsförespråkarna vid mitten av 1800-talet, vilket inte minst har bäring på tankarna om Svea kanal. Artikeln finns återgiven här.
Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.
Denna sida ändrades senast