Norje kanal

Kort historia:
På Listerlandet finns Norje kanal som avvattnar det marskland som återstår av den gamla sjön Wesan. Wesan var resterna av det sund som förr fanns mellan fastlandet och ön Lister, den nuvarande halvön Listerlandet alltså.
Här var förr gränstrakter mellan Sverige och Danmark på den tiden Skåne var danskt. Därmed också orostrakter.
I samband med landhöjningen fick ön Lister fast landförbindelse och sjön Wesan uppstod. Wesans förbindelse med havet var dock farbar med båtar liksom sjön.
Landhöjningen fortsatte dock och till slut var sjön så grund att sjöfart inte var möjlig. Den torrlades på 1920-talet och vattnet därifrån går via Norje kanal ut i havet.

På en före detta ö i Wesan finns Gammalstorps kyrka med anor från 1100-talet. En ny stenkyrka skulle byggas mot slutet av 1700-talet och man hade svårt att finna fast mark för detta. Till slut föste man ut några oxar på ön, och där oxarna lade sig att sova fann man den fasta mark som behövdes.

Vy västerut, in mot land, från E22-bron

Vy österut, ut mot havet, från E22-bron

E22-bron sedd från väster

© Bilderna tagna 2007 av Ingemar Nordlund

Vy västerut, in mot land, från E22-bron

Vy österut, ut mot havet, från E22-bron

E22-bron sedd från väster

I Uppsala universitetsbiblioteks handskriftssamling förvaras under märket S 32 (Johan AfzeIii Samling) en handskrift, som på bandet betecknas med titeln:
And. Tidström,
Resa till Skåne 1756.

Denna gavs ut i tryckt form av Martin Weibull år 1891.
Så här beskriver Andreas Tidström Norje:
NORJE, gästgifvaregård, 1 mil från Sölvesborg. Här i byn bor Directeur Magnus Tideström, som vi helsade på, medan vi väntade på hästar.
Här förbi gick en å eller rättare sagdt ett sund eller kanal mellan sjön Wesan och hafvet; ty hafvet och sjön äro mäst i lika höjd, att i ån icke syntes ringaste vattendrag.
WESANSJÖN är mycket gerna knappt en sten djup, men förmentes vara trebottnad. Det har i forna tider skolat varit segelfart upp i den, hvadan ock några stenar, som stå utmärkta på en gammal karta, äro der i sjön, men den förmenas vara igenvuxen. Derföre är ock på sina ställen gungjord, så att hela åkern som växer derpå, kan gunga, om man gungar något hårdt.

Tidigt hade Vesansjön förbindelse med Östersjön via sund både till Norje i norr och Sölvesborg i sydväst. Båda dessa sund tycks dock förvandlats till mindre åar. Båda dessa utlopp tycks helt försvunna vid 1700-talets slut.
Det har funnits flera kanaler för avvattning av Vesansjön. Det stora problemet tycks varit att Vesan hamnat under Östersjöns nivår och att man därför tvingats pumpa ut vattnet och dessutom måst leda undan alla tillflöden. Många försök har gjorts att torrlägga sjön och området däromkring för att vinna åkermark, men det var först försöket som inleddes 1926 som slutligen lyckades. Odlingen av den nyvunna marken kunde inledas redan 1928. 1936 var projektet avslutat.


Källor: Lars-Erik Hägerstedt, 2003, samt And. Tidström, Resa till Skåne 1756. Yngve Rollofs bok Sveriges Inre Vattenvägar, del 1 1977.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 12-11-19