Munsö kanal

Som namnet anger var Munsön, eller Munksön, förr en ö, liksom även närbelägna Kärsön och en rad andra "öar" i Mälaren. Det finns skriftliga uppgifter från mitten av 1700-talet om att ett litet sund skiljt Munsön från Ekerön. Från 1840-talet finns uppgitfer om att detta sund förvandlats till ett obetydligt vattendrag eller rent av bäckrännil.
Detta var landhöjningens verk.

Sundet hade varit till stor nytta för befolkningen i flera socknar väster om Munsön och Ekerön då sjötransporter förr var de snabbaste, säkraste och mest bekväma. Utan sundet fick de en längre och farligare väg til kvarnar och till Stockholm där de fann avsättning för sina varor.
Något år kring mitten av 1850-talet beviljade Kungl. Maj:t Färentuna Härad 1000 Riksdaler till arbetsfolkets förtjänst då något allmännyttigt arbete skulle företagas. Dessa pengar skulle fördelas mellan olika arbeten vid ett möte på Svartsjö slott. Vid detta tillfälle var f. d. riksdagsmannen Erik Andersson ombud för Adelsön och han inlämnade då en skriftlig begäran om bidrag för grävandet av en kanal mellan Björkfjärden och Långtarmen.
Mötet leddes av patron Carl Juhlin-Dannfelt som var verksam inom Stockholms läns hushållningssällskap som fann att detta var ett arbete till det allmännas nytta och en del av summan skulle få användas för ändamålet.
Marken där kanalen skulle grävas tillhörde egendomarna Husby och Kersö, vilkas ägare ställde marken till förfogande. Arbetet skedde under Juhlin-Dannfelts uppsyn och han satte sin rättare som uppsyningsman. Men arbetena gick förhållandevis långsamt, arbetarna fick "alltför bra" betalt, varför pengarna tog slut när blott en tredjedel av kanalen klar.
Erik Andersson skrev då till landshövdingen för att få mer bidrag så att kanalen skulle kunna byggas färdigt, men fick svaret att det inte kunde bli mer pengar det året.
Erik Andersson vädjade då till en Sockenstämma med Adelsö församling om dagsverken. Även ägarna till Husby och Kersö bidrog och under Erik Anderssons egen ledning kunde kanalgrävandet fullbordas samma år.
Enligt en skrivelse från Hushållnings-Gillet i Färentuna socken från 1856 var kanalen cirka 2 000 alnar lång. Den kostade 1296 Rdr 42 skillingar att bygga och dessutom 186 dagsverken som skänktes av Adelsö jordägare. Ägarna till Husby och Kersö säterier bidrog, förutom med marken, dessutom med körslor och allt nödvändigt virke.
Av flera skrifter framgår att kanalen inte kommit till stånd utan Erik Anderssons ihärdiga engagemang och egennyttiga arbete. För detta belönades han med Hushållningssällskapets medalj i guld 1857.

Idag återstår blott ett dike med en vägtrumma av den forna sundet/bäcken/kanalen/båtleden., men så sent som i början av 1900-talet kunde man ännu ro igen.

 


Källor: Citat från en rad skrifter, bland annat Riksdagsmannen Erik Anderssons memoarer, 1989 och Juhlin-Dannfelts memoarer, 1903, som ställts till mitt förfogande av chefsbibliotikarien vid Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien Lars Ljunggren.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck på denna pil för att komma tillbaka till Ekerö-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 12-11-19