Lulsundskanalen och Altersundet

Förbindelse mellan Luleå stad och fjärdarna Granöfjärden, Brändöfjärden och Persöfjärden norr om Luleälven.

Södra delen

Vy mot söder

Södra delen

Södra delen

Södra utloppet

Södra delen

Olika vyer från natursköna Lulsundskanalen mitt inne i Luleå centrum.

© Alla bilderna tagna 2001 av Anders Arnholm

Södra delen

Vy mot söder

Södra utloppet

Södra utloppet

Det är svårt att tänka sig att ångbåtar kunnat passera genom Altersundet!

© Alla bilderna tagna 2001 av Anders Arnholm

Kort historia:
Sedan Luleå stad flyttats till sin nuvarande plats vid Luleälvens mynning hade de boende i byarna runt fjärdar och småsjöar norr om Luleälven tagit sjövägen genom Lulsundet när de skulle till staden. Landhöjning och uppgrundning gjorde det allt svårare att ta sig igenom sundet och 1847 gjordes en första upprensning så att sundet fick en minsta bredd på åtta fot. Detta ansågs dock inte tillräckligt. Man ville ha regelbunden trafik med ångbåt till staden.
Byborna hade erbjudit sig att på olika sätt hjälpa till med att förbättra Lulsundskanalen och i april 1872 fick de budet att den sten de utlovat som kanalskoning skulle vara på angiven plats vid kanalen senast den 2 maj samma år.
Den 17 juni började så grävandet av kanalen och hela kanalen var färdiggrävd och stenskodd redan den 22 augusti samma år!
Kanalen var då 800 alnar lång och sex alnar bred med ett djup av 3 1/2 fot.

Först nu började arbetet med att bygga väg från Luleå dåvarande stadskärna till Skurholmsfjärden där en brygga för den tänkta ångbåtstrafiken byggdes. Först 1875 ansågs det befogat att beställa en ångare från Oskarshamns Mekaniska Verkstad och denna båt döptes till Alstersund.
Under 1875 hade man också breddat Lulsundskanalen till 20 fots bredd och man hade grävt ut Altersundet och Reveln.
Men trots att ångbåten Alstersund byggts för ändamålet och hade ett djupgående av endast 45 centimeter lyckades fartyget bara i undantagsfall ta sig igenom sundet, vilket naturligtvis inte tillfredställde alla dem som bodde norr om sundet och på olika sätt hjälpt till vid skapandet av denna båtled. Det bästa vore att bygga en sluss i Altersundet, då Persöfjärden uppströms låg cirka 1,2 meter högre än havet. Men till detta saknades pengar.
I stället såldes båten Alstersund och en ny, än mer grundgående ångbåt beställdes. Svanen blev namnet och dess djupgående var endast 37 centimeter! Svanen sattes i trafik 1893 och denna båt lyckades verkligen ta sig igenom Altersundet och därmed hade byarna runt Persöfjärden fått den ångbåtsförbindelse med Luleå de ville ha.
Inkomsterna av denna trafik blev inte så goda som väntat och trafiken med Svanen upphörde runt sekelskiftet 1900.
Tankarna på trafik med en riktig ångbåt var dock inte helt slopade. 1901 diskuterades hur man kunde få till stånd en kanal genom Altersundet utan resultat. Man lovades anslag på 25 000 kronor men lyckades inte få något godtagbart anbud på den offertförfrågan som gick ut.
1907 begärde man bistånd från regeringen med 31 600 kronor för att äntligen kunna bygga Alstersund kanal. Detta bidrag beviljades under förutsättning att godtagbar borgen för lånet kunde ställas av styrelsen, och då man inte lyckades få ihop denna borgen tvingades man också tacka nej till statligt bidrag, och inse att det inte skulle bli någon Alstersund kanal.

Luleå kommun gjorde under 2000-talets början en omfattande renovering av Lulsundskanalen. Bland annat byggdes en damm i dess nedre ända för att höja vattennivån i kanalen.


Källor: Yngve Rollofs Sveriges Inre Vattenvägar, del 2 1978.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 13-01-14