Flottningsleden Ljusnan-Dellen

Bakom denna fantastiska, för att inte säga otroliga, flottningsled låg det så kallade "Engelska bolaget", bildat 1857 av engelska finansiärer med handelsmannen Erik Olof Regnander i Hudiksvall som förbindelseman. Bolagets fulla namn var Hudiksvall Steam Sawing Mill Co Ltd.
För bolagets räkning köpte Regnander avverkningsrätter för grovt virke för nära en kvarts miljon kronor.
Under åren 1857 till 1859 byggde bolaget en ångsåg i Näsviken, 15 kilometer väster om Hudiksvall. Den skog som skulle sågas fanns omkring Härjeån i Lillhärdal och i västra Hälsingland. Naturligt var alltså att flotta på Ljusnan. Detta var en lätt början. Man byggde ett mycket stort skilje vid Svinhammar strax söder om Ljusdal.
Här började svårigheterna!

Svinhammars kanal
Först grävde man en kilometerlång kanal till Hybosjön som låg en knapp meter högre än Ljusnan vid Svinhammar. Här byggdes alltså en damm i kanalen. Från början drogs timret för hand över dammen men sedan byggde man ett oxdrivet spel. Oxarna ersattes först av hästar, vilka i sin tur avlöstes av en lokomobil.
Denna anläggning fick namnet Svarven.
Men i kanalen fortsatte man att dra virket för hand. En flottare på var sida om kanalen drog koppel med timmer. I genomsnitt 2 400 timmer och bjälkar per dag! Sedan kanalen rätats kunde man ersätta handkraften med ett lindragningssystem.



© Bilderna tagna 2012 av Bosse Arnholm

Kanaldel mellan Ljusnan och Hybosjön

Hybo-sjön
Med hjälp av spelflottar drogs virket i ringbommar över sjön och fram till ett magasin i dess östra ände. Från magasinet ledde en cirka en kilometer lång och 0,8 meter djup kanal fram till den så kallade Strömparterren.

Strömparterren
Här byggdes ett stort ångdrivet uppfordringsverk med en kapacitet att lyfta 2 400 timmer per dygn hela 12,8 meter! Denna anläggning fungerade oklanderligt under de 28 år som flottningen pågick här.

Vid toppen av uppfordringsverket tog en flottningsränna över transporten. Den var 12 fot bred vid ytan och 6 fot bred vid botten. Djupet varierade emllan 4 och 6 fot.
Rännan startade 12 meter över marken och efter 750 meter kom den i marknivå. Då återstod 1 500 meter till sjön Gryttjen.
Med hjäp av bom och spelflotte forslades timret över sjön Gryttjen.

Gryttjen - Slångan - Lången - Backsjön
På den en kilometer långa sträckan mellan Gryttjen och Slångan tvingades man gräva sig igenom en moränås. Denna del kallades Den djupa kanalen. Härifrån till sjön Lången var sträckan 1 100 meter och här byggdes en timrad ränna.

Mellan Lången och Backsjön är sträckan två kilometer och fallhöjden hela 39 meter! Här byggdes en ränna.



Djupkanalen nära Gryttjen

© Bilderna tagna 2012 av Bosse Arnholm



Den nuvarande ån vid Långbacka mellan Lången och Backsjön

© Bilderna tagna 2012 av Bosse Arnholm

Backsjön - Sågverket
Från Backsjön fortsatte flottningen via Stömnesjön och Avasjön till Södra Dellen som var en gammal flottled. Över denna sjö drogs virket i ringbom fram till den cirka en kilometer långa Böleströmmen och sågverket i Hillen.
På detta sätt fick timret i sanning en spännande och omtumlade resa som ofta krävde två flottningssäsonger.




© Bilderna tagna 2012 av Bosse Arnholm

Vy över Avasjön mot Sördellen

Kanalen mellan Backsjön och Avasjön

Kanalen mellan Backsjön och Avasjön

PS. Detta är en mycket kort sammanfattning av Erik Vanbergs artikel på sajten motlutsflottning. Erik skriver mycket medryckande och med en otrolig mängd spännande fakta. Läs alltså hans artikel. Länk nedan.

Källa: Erik Vanbergs artikel på www.motlutsflottning.se.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast