Hörks kanal

Kanal mellan sjöarna Norra och Södra Hörken i Ljusnarsberg i norra Bergslagen.

Den lilla ångbåten Svea vid Sjöändan i Norra Hörken den 6 maj 1914.
Det var Carl Hindriksson i Sjöändan som hade denna båt och gjorde turer på Norra Hörken med den sannolikt under åren mellan 1910 och 1920.
Bilden togs den dag då Märta, en av hans döttrar - den större av de två flickorna ombord, lämnade Sjöändan för att emigrera till USA.
Bilden har ställts till förfogande an Jan Hörke, dottersson till Carl Hindriksson, som gärna vill veta mer om denna båt.


Slusskammaren från sydost	Slusskammaren från nordväst	Bitar av en slussport finns kvar ännu


Den gamla slussvaktarstugan finns kvar och är nu i privat ägo.	Kanalen åt nordväst från slussen	Utloppet i Lerviken av Södra Hörken


Vy åt sydost från fördämningen	Kanalkröken liknar mest en näckrosdamm	Vy från kanalkröken i sydost mot slussen

Kort historia:
Redan i början av 1800-talet diskuterades en kanal mellan Norra och Södra Hörken. En sådan skulle avsevärt förenkla och förbilliga järnmalmstransporterna från gruvorna i Grängesberg till hyttorna i Ljusnarsbergs socken.
Men det var inte förrän 1842 som några hyttägare kom överens om att göra en grundlig undersökning av möjligheterna att bygga en kanal. Undersökningen blev klar 1843 och visade att en kanal skulle kosta 28 441 Riksdaler Banco. Förslaget innebar att Norra Hörkens vatten skulle höjas till samma nivå som Södra Hörkens. Denna vattenhöjning på cirka 8 fot - alltså drygt 2 meter - mötte starkt motstånd så förslaget kunde inte genomföras.
Utredningsarbetet fortsatte och 1851 kom ett nytt förslag. Nu med en sluss i Lerviken och muddring av ån mellan sjöarna. Detta förslag gillades och i september 1851 bildades Hörks kanalbolag för byggandet av kanalen.
Den färdiga kanalen togs i bruk 1853 med högtidlig invigning den 30 september. Den kallades ömsom Hörks kanal och Lerviks kanal.
Kanalen är cirka 900 alnar lång. Lerviks sluss är 70 fot lång, 14 fot bred och har ett djup av fem fot. Redan från början blev trafiken livlig. 1857 fraktades 35 479 skeppspund järnmalm genom kanalen, vilket gav en inkomst till kanalbolaget på 4 434 riksdaler riksmynt.
Under 1850- och -60-talen pågick pråmtrafiken mellan gruvor och hyttor genom kanalen så gott som dygnet runt under seglationssäsongen. 1863 sattes den första ångbåten, Per Gustaf, i drift. 1873 öppnades Frövi-Ludvika Järnväg och tre år senare Bergslagernas Järnväg och vilket minskade pråmtrafiken avsevärt, även om en och annan malmpråm var i drift ända in på 1900-talets början, speciellt med malm från Mossgruvan och Sköttgruvan.
Kanalen korsades av två fasta landsvägsbroar och av två öppningsbara järnvägsbroar. Frövi-Ludvikas Järnvägs bro behövde bara öppnas en enda gång för båttrafik under år 1877 och året därpå låstes bron fast och brovakten drogs in. 1908 bytte Bergslagernas Järnväg ut sin rörliga bro mot en fast.
Trots allt ökade trafiken på kanalen ända in på 1880-talet för att minska kraftigt i början av 1890-talet. När malmtransporterna minskade ökade i stället timmertransporterna.
Nu ökade också nöjestrafiken och även om trafiken inte var direkt livlig, så passerades kanalen år 1952 av 19 båtar.

I början av 1950 började Grängesbergs kommun ta sitt vatten från Norra Hörken. Då var vattnet i Södra Hörken förorenat. Kommunen fick kanalen avlyst som allmän farled 1954. Jord fylldes i kanalen, dels vid Silverhöjdens sågverk och dels i närheten av slussen för att hindra det förorenade vattnet från att komma till Norra Hörken.
Mycket finns dock kvar av kanalen. Den gamla stensättningen är intakt, liksom slussvaktarstugan, som idag är privatbostad.

Länkl till Högfors Byalags hemsida med en sida om slussen och trafiken mellan sjöarna.

Källor: Artikel av arkivarie Lewi Mässing i Gruvposten nr 3 1960, samt Leif Broman i Hörken 2001.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

Denna sida ändrades senast