Härnestads kanal

Kanal som förbinder Kristianstad med Åhus vid Östersjön.


Kanalen i höjd med Östermalm

Liten bro vid Hammarsjön

Järnvägsbron vid Östra Ågatan

Kanalen i höjd med Östermalm
Foto: Robert Arnholm

Liten bro vid södra kanalens utlopp i Helge å
Foto: Robert Arnholm

Järnvägsbron vid Östra Ågatan
Foto: Robert Arnholm

Kanalen i centrala Kristianstad

Kanalen i centrala Kristianstad

Kanalen i centrala Kristianstad
Foto: Robert Arnholm

Kanalen i centrala Kristianstad
Foto: Robert Arnholm

Södra delen av kanalen vid Yngsjö

Helgeåns sydkrök

Åhus hamn

Södra delen av kanalen vid Yngsjö
Foto: Robert Arnholm

Helgeåns sydkrök
Foto: Robert Arnholm

Åhus hamn
Foto: Robert Arnholm

Kort historia:
När Kristianstad grundades 1614 ville kung Christian IV skapa en farbar båtled därifrån till Åhus vid Östersjön.
Helgeån var till största delen segelbar, men för att förkorta vägen grävdes Hernestads grift eller kanal. Då återstod också att komma förbi ett fall vid Mölleholmen, strax väster om Åhus. Här fanns en vattendriven kvarn och för att komma runt denna befalde konungen att en 650 famnar lång kanal skulle grävas där. Mycket arbete gjordes här av soldater från skilda regementen, men den lilla kanalen tycks aldrig blivit färdig.
Dessvärre slammade Helgaån och Härneststads kanal igen och det var mycket svårt för sjöfarare att komma upp till Kristianstad. Borgerskapet klagade regelbundet hos konungen över detta. Det sista danska förslaget till förbättring av farleden, som bland annat innebar byggandet av två eller tre slussar vid fallen närmast Åhus lämnades till konungen i december 1642. Men ingenting blev utfört på grund av penningbrist.
Sedan Skåne fallit i svenska händer inspekterades hela landskapet av svenske kungens utsände riksrådet Christer Bonde. Bonde rapporter att Kristianstads förbindelse med havet är dålig och knappast användbar. Han undrar också varför kung Christian, som så högt värderat Kristianstad, inte lät gräva en kanal med sluss direkt från Hammarsjön till Åhus, vilket vore en lätt uppgift.
Inte heller nu blev något gjort och borgarna i Kristianstad klagade fortsatt på tillståndet, fast nu alltså hos den svenske kungen.
Men det kunde bli än värre! 1775 bröt Helgeån sig ett nytt utlopp till havet. Det nya utloppet hamnade vid Yngsjö. Nu förlorade utloppet genom Åhus mer än två tredjedelar av sitt vatten och såväl segelleden till Åhus som hamnen där blev helt obrukbara.
Till saken hör att bönderna i Yngsjö hade problem med sina vattensjuka åkrar och sommaren 1774 hade de äntligen fått tillstånd av landshövdingen att gräva ett "litet" dräneringsdike ut till havet.
Detta blev drygt 1.000 m långt, cirka 7 - 8 m brett och 1 m djupt. och man kan anta att bönderna var mycket nöjda med sitt arbete.
Men när Kristianstadsborna vaknade efter stormen och vårfloden den 11 februari 1775 blev de inte så glada eftersom vattnet i deras vallgrav hade sjunkit drygt 60 cm, det finns dock olika uppgifter om hur mycket vallgraven sjunkit.

I början av 1800-talet togs frågan om återställande av farleden åter upp. Ett första förslag på åtgärder presenterades 1832, men först 1847 fastställdes en plan för arbetet. Här ingick dock bara hamnen i Åhus som nu skulle förbättras högst avsevärt. När detta arbete var klart förnyades kravet på rensning av farleden in till Kristianstad. Nu fick borgerskapet äntligen gehör och 1854 beviljades tillstånd och anslag och 1856 kunde det utförda arbetet inspekteras och godkännas.
När båttrafiken nu åter kunde komma igång bildades i Kristiandstad ett pråmbolag som svarade för transporterna mellan staden och Åhus. Trafiken var livlig på den 2,5 kilometer långa och 2 meter djupa kanalen.

Idag hindrar en gångbro i trä vid lastageplatsen i Åhus båttrafik på kanalen.
Under 2011 rensades delar av Härnestadsgraften för att öka genomströmningen och därned åter göra det möjligt för mindre båtar att ta sig fram genom kanalen. Samtdigt sattes ett staket upp på den södra stranden vilket skall skydda träden. Dessa träd är viktiga då de hindrar oönskad igenväxning.
Denna rensning genomfördes av Kristianstads tekniska nämnd med hjälp från ett examensarbete vid C4 Teknik vid Lunds Universitet.


Källor: Yngve Rollofs bok Sveriges Inre Vattenvägar, del 1 1977. Kenth Olsson, "... inte en vackrare plats på jorden ...", 1998, s. 213f, förmedlat av Kjell Åberg via mail.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast