Stora Hamnkanalen
Stenpiren byggdes 1844 och var Göteborgs första stora hamnanläggning direkt vid Göta Älv. Längst ut på piren står Carl Milles Delawaremonument.
I anslutning till Stenpiren byggdes även Skeppsbrokajen och Packhuskajen.
Packhuskajen sträcker sig från Stora Hamnkanalens mynning till Lilla Hamnkanalens mynning vid Lilla Bommen. Här fanns ett så kallat packhus, och här fanns Franska Tomten. När Sverige 1784 köpte den västindiska ön S:t Barthélemy, fick Frankrike som betalning bland annat frihamns- och nederlagsrätt för sina varor just på denna tomt.
Under slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet hade de flesta stora göteborgsrederierna sina huvudkontor runt Packhusplatsen.
Här vid Stenpiren ut i Göta Älv startar Stora Hamnkanalen.
| 
Bild på Stenpiren och Stora Hamnkanalen tagen från Englandsfärjan under gång i Göta Älv.
© Bilden tagen 2004 av Anders Arnholm
|
Stora Hamnkanalen var Göteborgs hamn i över 200 år. Den började grävas genast vid stadens grundläggning, enligt holländsk förebild, och med holländsk arbetsledning. Arbetet pågick 1620-1622, då hamnen öppnades.
Kring Stora Hamnkanalen sjöd det av liv, den var stadens livsnerv. Här lastades och lossades båtarna, här bedrevs livlig torghandel på Stora Torget strax intill (nu Gustav Adolfs torg). Här vid hamnen bodde de förnämsta göteborgarna, ofta med egen brygga ner till vattnet. Längre fram i historien växte paradbyggnaderna upp vid Stora Hamnkanalen, Rådhuset, Stadshuset, Wenngrenska huset, Ostindiska huset och sist Börsen.
Under Ostindiska kompaniets tid, 1731-1813, blev Hamnkanalen för liten för de stora ostindiefararna. De ankrade i stället ute vid Klippan, och hemförarbåtar tog lasten av te, porslin, siden och kryddor in till Ostindiska kompaniets huvudbyggnad vid Hamnkanalen. Huset, byggt på 1750-talet, är i dag museum.
På en udde i Hamnkanalen, där Brunnsparken nu ligger, fanns ursprungligen en järnvåg, där järnet från Värmland och andra platser vägdes innan det exporterades. Järnvågen flyttades senare till trakten av Järntorget - därav namnet.
Stora Hamnkanalen var livligt frekventerad av mindre båtar en bit in på 1900-talet, trots att hamnarna vid älven då byggts.
Det var skutor av allehanda slag. Gamla bilder från tidigt 1900-tal visar en livlig bild av båtar, master och segel, och folk i full verksamhet längs kajerna.
Men när broarna byggdes om och inte längre kunde öppnas så försvann skutorna i Stora Hamnkanalen. Den blev en stilla vattenspegel i stadsbilden, bara trafikerad av Paddans turistbåtar sommartid, och av en och annan "raggarbåt" med ynglingar, som gör en sväng till Lejontrappan för att spana in unga tjejer.
Flera planer har funnits att åter lägga en eller annan skuta i kanalen, kanske som kafé och restaurang, helst nära Ostindiska huset. Men planerna har hittills stannat på pappret.
Texten skriven av Ingrid Wirsin
Ingrid är en välkänd göteborgsjournalist, med speciell förkärlek för byggnader och kulturhistoria
©Text av Ingrid Wirsin 2001 © Bilderna tagna 1999 av Bosse Arnholm
Det är mycket populärt att åka sightseeingbåt på Göteborgs kanaler. Paddan heter båtarna. Packhuset syns till höger på bilden..
Första bassängen sedd från älvhållet.
Källor: STF:s årsbok 1995, Kanaler, STF:s Göteborgsguide 1979, diverse sjökort och kartor.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!
Tryck på denna pil för att komma tillbaka till Götbeorgssidan.
Denna sida ändrades senast
