Dnjepr

Floden Dnjepr är 2 285 kilometer lång varav 485 kilometer i Ryssland, där den har sin källa, 595 kilometer i Vitryssland och 1 095 kilometer i Ukraina. Dnjepr är Europas tredje största flod efter Volga och Donau.
Dnjepr är Ukrainas pulsåder. dess vitkigaste transportled och dess källa till elektricitet. Floden har haft mycket stor betydelse för Ukrainas historiska utveckling.
Dnjeprs lopp är förhållandevis lugnt vilket under århundraden förenklat transporter. Transporterna hindrades dock av ett 70 kilometer långt område med forsar, Dnjepr Rapids. Denna svårighet försvann dock under efterkrigstidens stora utbyggander av vattenreservoarer utmed floden. Vid dessa reservoarer samlades vatten för att utnytjas till vattenkraft, för bevattning och för att försörja städer och industrier med vatten. Vid reservoarerna byggdes slussanläggningar för sjöfarten.
Dnjepr är farbar upp till Orsha nära Rahachou i Vitryssland vid högvatten.

Under slutet av 1700-talet ökade handeln och med den behovet av billiga flodstransporter. Flera kanaler byggdes från Dnjepr till andra floder för att underlätta dessa transporter. Bland andra Oginskikanalen från Dnjepr till floden Njemen 1767 - 1783, Dnjpr-Buhkanalen till floden Vistula 1775. Båda dessa kanalen byggdes av privata företag med syftet att transportera timmer till hamnarna i Gdansk och Klaipeda. I Vitrysslands byggdes Biareznakanalen 1797 - 1805 som en förbindelse mellan Dnjepr och Daugavafloden.
Vid slutet av 1700-talet hamnade hela floden Dnjepr inom det ryska väldet. Dess betydelse för transporter ökade och man började bygga kanaler förbi Dnjepr Rapids. Projektet pågick under åren 1843 till 1854 men fullföljdes inte. Trots detta ökade trasporterna på floden kraftigt runt sekelskiftet mellan 1880-talet och 1900-talet. Från 162 miljoner rubels värde under 1890 till 270 miljoner rubels värde 1908.
Efter första världskriget minskade transporterna kraftigt och en vändning kom inte förrän efter ndra världskriget.
Dåstartade en kraftigt utbyggnad av Dnjepr för transporter, för att utnyttja vattenkraften och för att förse samhällen och industrier med vatten och för bevattning av kringliggande jordbruksområden. Denna utbyggnad förde även med sig utbyggnad av de större bifloderna och att nya hamnar byggdes på många ställen. På större delen av Dnjepr tillåts nu fartyg upp till 2 000 ton och med ett djupgående upp till 3,65 meter.

Dnjepr - Donbas kanal Kanal byggd för att förse Donbas och staden Kharkov med vatten. Bygget startade 1969 och var tänkt att utföras i två etapper. Den första var klar att tas i bruk 1981 och hämtar sitt vatten från Sniprodzerzhynskreservoaren vid Dnjepr till Krasnopavlivkareservoaren och vidare till Donetsfloden nära Izium.
Den andra etappen började byggas 1976, men arbetena avslutades 1996 utan att kanalen färdigställts. Den var tänkt att föra vatten från Krasnopavlivkareservoaren till staden Donetsk.
Den första kanalsektionen är 263 kilometer lång och har en kapacitet på mer än 120 kubikmeter vatten per sekund. Vattnet lyfts drygt 68 meter med hjälp av 12 pumpstationer, fem akvedukter och en tunnel.
Förutom att städer och industrier förses med vatten av denna kanal går också en hel del vatten till bevattning av åkermark.

Dnjepr - Buh kanalen Ursprungligen Kungliga kanalen i Vitryssland. Förbinder Dnjeprs och Vistulas vattenområden via Pynafloden som är en biflod till Prypiatfloden med Mukhavetfloden som är en biflod till floden Bug. Kanalen byggdes under åren 1775 till 1776 och vidgades under åren 1846 till 1848. Vattnet till kanalen tas från sjöarna Bile och Oriklove. Kanalen var farbar endast under högvattnet vår och höst.
Under åren 1940 till 1941 och 1945 till 1946 fördjupades kanalen och förbättrades på många andra sätt. Bland annat byggdes den om så att det bara behövdes 10 slussar mot de ursprungliga 22.
Vanliga frakter på kanalen har varit/är timmer, säd, antracit, oljeprodukter, järnmalm, och byggnadsmaterial.

Dnjepr -Kryvyi Rih kanal Denna kanal byggdes under åren 1957 till 1961 och förbättrades 1975 till 1979. Dess huvudsyfte är att förse industrierna i Kryvyi Rih med vatten.
Vattnet hämtas från Kakhivkareservoaren och pumpas nära 84 meter uppåt av tre pumpstationer där det samlas i Pivdennereservoaren. Huvudkanalen är drygt 41 kilometer lång.
Från Pivdennereservoaren går en del av vattnet till staden Kryvyi Rih via pipelines och resten via en kanal till Kresivreservoaren vid Saksahanfloden.
Cirka 90 procent av vattnet går till hushåll och industrier och de övriga 10 procenten till bevattning av åkrar utmed kanalerna.

Tillbaka till sidan om kanaler och floder i Ukraina.


Källa: Flera olika internetsidor, framför allt Encyklopedia of Ucraine.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till sidan om Europas kanaler.
Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 12-12-14