Stuorbridge Canal och BNC Dudley Canal line nr 1

Från Staffordshire and Worcestershire Canal vid Stuorton Junction till the Black Delph där den förenar sig med BNC Dudley Canal line nr 1.

Namn

Längd

Fartygslängd

Bredd

Djup

Antal
slussar

Byggår
(Större ombyggnad)

Stourbridge Canal

8,2 km

21,5 m

2,1 m

m

20

1776 - 1779
1784, 1792, 1840

 

De två kanalerna Stuorbridge och Dudley planerades från början som en enda kanal för att frakta kol från Dudley till Stourbridge, vilket man också sökte tillstånd från parlamentet för att bygga år 1775. Men efter kraftfulla protester från ägarna till Borminghams kanaler drog man tillbaka ansökan, men återkom senare samma år med två ansökningar, en för Stuorbridge kanal och en för Dudley kanal. Båda dessa godkändes med smärre förändringar.
Thomas Bradford utsågs till ingenjör med James Green som assistent. Arbetena startade direkt med bygget av en akvedukt över floden Stuor. Redan 1778 var pengarna slut men man sålde, utan tillstånd, fler aktier och 1779 var kanalen klar att tas i bruk. Kanalen gav genast ganska bra inkomster, men den missgynnades av att Staffordsshire and Worcestershire-kanalen tog extra betalt för laster som kom via Stourbridge-kanalen.
Stourbridge-bolaget undersökte då möjligheterna att förlänga sin kanal för att få förbindelse med kanalnätet i Birmingham. Man kom överens om att bygga en tunnel, Dudleytunneln som blev 2 900 meter lång. Tunneln blev klar 1791.
Affärerna gick alltså bra. Redan 1785 kunde man ge aktieägarna en udelning på 2,45 procent av satsat kapital. 1789 hade utdelningen stigit till 6,3 procent. Det som fraktades mest var kol, järnmalm och kalk kompletterat med järnvaror, tegelsten, lera, lergods och glas. 1796 fraktades totalt 100 000 gods och trafiken ökade ständigt. 1836 fraktades 144 606 ton kol och de andra frakterna ökade på motsvarande sätt.
För att klara de ökande frakterna byggdes kanalen ut på olika sätt.
Från mitten av 1800-talet ökade konkurrensen från det växande järnvägsnätet vilket Stourbridge-kanalen klarade utan tapp av inkomster. Det var inte förrän landsvägstrafiken tog fart under 1930- och 40-tale som bekymren startade.
Kanalen stängdes aldrig för trafik, men underhållet drogs in under slutet av 1940-talet och tillståndet blev riktigt allvarligt under 1950-talet. 1960 stängdes slusstrappan i Stiurbridge för att möjliggöra reparation av en bro samtidigt som en kanalbank rasat och omöjliggjorde genomfart.
1958 bildades The Inland Waterways Protection Society och de presneterade 1959 en plan för restaurering av Stourbridge- och Dudley-kanalerna. Efter mycket diskuterande och påtryckningar åt olika håll samlades en stor grupp frivilliga under en weekend och rensade kanalen på egen hand. Denna aktion väckte stor uppmärksamhet och bidrog till att British Waterways Board utarbetade en ny policy för underhåll av gamla kanaler, som innebar attBWA ställde upp med arbetsledning och material om frivilliga utförde själva arbetet. Denna princip har sedan använts vid renovering av många andra brittiska kanaler.
Renoveringen av Stourbridge kanal startade 1964 och var så klar att kanalen kunde öppnas för trafik 1967.

Den 7 september 2008 svämmade floden Stour över på grund av ihärdigt regn under lång tid. Denna översvämning spolade bort kanalbanken mellan Bellsmill och Stourtonslussarna. Nu agerade BWA snabbt. Reparationerna startade direkt och redan den 18 december samma år kunde kanalen åter öppnas för trafik.


Källor: Brian Roberts, Britain's Waterways, 1999. Peter L. Smith, Discovering Canals in Britain, 1997. L.A. Edwards, Map of the Inland Waterways of England and Wales, 1991. E. & R Bailey, The waterways of Britain and Europe, 1990. Charles Hadfield, British Canals, 1979. Dessutom ett flertal webbsidor.

Sänd gärna kommentarer och fler länktips till: Bosse Arnholm

Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.

 


Denna sida ändrades senast 12-11-12