Royal Military Canal

En 45 kilometer lång kanal från Seabrook nära Folkstone, runt Romney Marsh till floden Rother, till Cliff End bland annat via floden Brede.

Namn

Längd

Fartygslängd

Bredd

Djup

Antal
slussar

Byggår
(Större ombyggnad)

Royal Military Canal

45 km

m

m

m

1

1804 - 1809

 

Vid Scot s Float Sluice





Iden-slussen






Floden Rother från mynningen i kanalen


Floden Rother genom ett objektiv med regnstänk!

© Alla bilderna tagna 2012 av Bosse Arnholm

Mellan Idens sluss och Appledore Appledore




Dämme som reglerar vattenståndet. Ingen passage för båtar.


Vid dämmet samlas en massa skräp, bland annat ett dött får

Vid Appledore


Sidokanal


Kanalen med betongvärn S0008247 vid Appledore


Betongvärn S0008247 vid Appledore


Denna kanal grävdes på grund av hoten från Frankrikes kejsare Napoleon Bonaparte. Han hade förklarat krig mot England 1793. Visserligen hade ett fredsavtal slutits 1802, men det vacklade och engelsmännen visste att Napoleon gärna ville anfalla England.
Napoleon lär ha sagt: Alla mina tankar går till England. "Det enda jag väntar på är gynnsam vind för att sätta den franska flaggan på Tower of London."
Napoleon hade 2 000 fartyg och 130 000 soldater stationerade vid atlantkusten vilket naturligtvis oroade både den politiska och den militära ledningen i London. Båda dessa visste att den låga kuststräckan vid Romney Marsh var det svåraste stället att försvara och därmed också det mest sannolika stället för en fientlig invasion. 1804 fick den kände ingenjören John Rennie uppdraget att utreda en kanal och han kom fram till en lämplig dragning, lämpliga dimensioner för den och han räknade ut att den skulle kosta 200 000 pund och kunna vara färdig till juni 1805.
Den 30 oktober samma år togs första spadtaget, men arbetena stötte snabbt på svårigheter som tufft vinterväder, svåra översvämningar och man fick inte tag i tillräckligt många arbetare. I maj 1805 hade bara 9,7 kilometer grävts och arbetena avstannat.
Då ingrep premiärminister William Pitt. Både entreprenörerna och John Rennie avskedades och överstelöjtnant Brown fick befallning att se till att bygget blev klart. Han anställde kanalgrävare för grävjobbet och använde soldater till att bygga och klä in vallarna vid sidan. Man hade stora problem med översvämningar, men det klarade man med pumpning dygnet runt. När kanalen väl var grävd kläddes dess sidor med lera för att hindra vattnet att sippra ut.
Totalt var som mest 1 500 man samtidigt igång med kanalbygget och kanalen blev klar fram till floden Rother i augusti 1806.
Slussen vid Iden blev klar i september 1808 och hela kanalen var helt färdig i april 1809.
Då hade hotet från Napoleon om en invasion redan försvunnit. Det försvann när den brittiska flottan besegrade Napoleons flotta vid Trafalgar 1805. Efter det drogs Napoleons trupper från den franska kusten och allt satsades på expansion mot centrala Europa och senare även Ryssland.
Sedan vet vi ju alla hur det gick för Napoleon vid Waterloo . . .


Källor: Brian Roberts, Britain's Waterways, andra upplagan 2006. Peter L. Smith, Discovering Canals in Britain, 1997. L.A. Edwards, Map of the Inland Waterways of England and Wales, 1991. E. & R Bailey, The waterways of Britain and Europe, 1990. Charles Hadfield, British Canals, 1979. Kanalens hemsida på internet, och ett flertal andra webbsidor.

Sänd gärna kommentarer och fler länktips till: Bosse Arnholm

Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.

 


Denna sida ändrades senast 12-11-12