Lancaster Canal

Namn

Längd

Fartygslängd

Bredd

Djup

Antal
slussar

Byggår
(Större ombyggnad)

Lancaster canal

68 km

m

m

m

15

1792 - 1819
1829 slussar ut till havet
2002 förbindelse med övriga kanalnätet vid Preston


Det fanns stora transportbehov mellan jordbruksdominerade Lancaster och Kendal i nordvästra England och de industrialiserade områdena runt Liverpool och Manchester. Ett kanalbolag bildades och detta anlitade ingenjören John Rennie. Hans undersökningar låg till grund för det beslut om kanalbygge som godkändes av parlamentet 1792.
Arbetena med kanalen kom snabbt igång och 1797 öppnades de två första delarna, dels den 43 miles långa delen mellan Preston och Tewitfield, och dels den sydliga, 13 miles långa delen mellan Wigan och Johnson's Hillock Junction. Sex år senare var en åtta kilometer lång träbro över floden Ribble och mellan de två kanaldelarna klar. På denna bro kördes hästdragna tåg med varorna mellan kanalens båda delar. 1819 var kanalen färdig i hela sin längd upp till Kendal. De enda slussarna fanns i Tewitfield och var åtta stycken med en totalt lyfthöjd på 23 meter. Slussarna var 21,6 meter långa och 4,25 meter breda. 1826 fick kanalen förbindelse med havet vid Glasson som ordnades med sju slussar. Lancaster kanal fick dock inte förbindelse med det övriga omfattande engelska kanalnätet förrän år 2002, då "Ribble Link" vid Preston öppnades.
Under de första decennierna ökade trafiken och kanalen tjänade sitt syfte väl. Bland annat kunde man under en följd av år framgångsrikt konkurrera med järnvägen om persontrafiken! Med hästdragna snabbåtar från Kendal till Preston. Passagerarna uppskattade de bekväma båtarna, vilka dessutom var dubbelt så snabba som landsvägens hästdroskor.
Sträckan mellan Tewitfield och Preston är än idag Storbritanniens längsta kanalsträcka på samma nivå och alltså utan slussar.

År 1864 övertogs verksamheten av London and North Western Railway, och därmed inleddes tillbakagången. 1947 upphörde all kommersiell trafik och 1955 stängdes den norra delen, från Tewitfield till Kendal, för all trafik. Väg- och motorvägsbyggen under 1960-talet raserade en del av kanalen som fylldes igen i sina nordligaste delar.

Under slutet av 1990-talet rustades dragstigarna utmed kanalen upp i hela kanalens gamla sträckning och öppnades för turister. År 2002 fick den kvarvarande delen av kanalen förbindelse med Englands övriga kanalnät vid "Ribble Link" vid Preston.
Kanalen är idag farbar upp till slussarna i Tewitfield. Slussarna är dock utan portar. Från Tewitfield till Stainton, halvvägs till Kendal, finns fortfarande vatten i kanalen men den är inte farbar med båt. Från Stainton till Kendal är kanalen igenfylld på de alltra flesta ställen, även om man i landskapet kan skymta dess gamla väg. Dragstigarna, om inte annat, finns fortfarande kvar, liksom en kanaltunnel och en akvedukt.
Det finns planer och hopp om, att kunna öppna ytterligare sträckor av kanalen för trafik. När detta kan ske är dock ovisst.

Källor: Turistbroschyr från South Lakeland District Council, 2001. Brian Roberts, Briatin's Waterways, 1999. Peter L. Smith, Discovering Canals in Britain, 1997. L.A. Edwards, Map of the Inland Waterways of England and Wales, 1991. E. & R Bailey, The waterways of Britain and Europe, 1990. Charles Hadfield, British Canals, 1979.

Lär mer om Lancasterkanalen.


Sänd gärna kommentarer och fler länktips till: Bosse Arnholm

Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.

 


Denna sida ändrades senast