Saale med bifloden Unstrut
med Elster-Saale- och Karl-Heinekanalerna

Saale är en av de större bifloderna till Elbe och den är 413 kilometer lång. Under 1700- och 1800-talen byggdes floden ut för att bättre tjäna yrkessjöfarten, men sjöfart för både gods- och persontransporter finns dokumenterad redan år 981!
Under åren 1933 till 1942 rätades många av Saales värsta vindlingar med förkortande raka sträckor ofta försedda med slussar. På detta vis blev Saale 14 kilometer kortare och sjöfarten underlättades påtagligt.
Från mynningen i Elbe upp till Halle-Trotha tillåts fartyg upp till klass IV. Därifrån upp till Bad Dürrenburg tillåts fartyg av klass I.

Saales nedre lopp närmast Elbe är otroligt vindlande med små kurvradier som ibland kan vara direkt farliga för yrkessjöfarten. Förslag har väckts att bygga en ny kanal, Saalekanal, strax norr om Saales naturliga utlopp. På det viset skulle sjöfarten underlättas högst avsevärt, och därmed sannolikt kunna ökas kraftigt.
Dessa planer har dock väckt våldsamma protester från främst naturvårdsintressenter och är för närvarande stoppade.

Förklaring till kartan:
A = Kielkanalen, B = Elbe-Lübeckkanalen, C = Elbe-Seitenkanalen, D = Havel-Oder Wasserstrasse, E = Spree-Oder-kanal, F = Mittellandkanalen, G = Elbe-Havel-Kanal och H = Elbe-Weser Wasserstrasse.


Saale från utflödet i Elbe till källan nära Zell i Fichtelbergen
0,0 - Saale mynnar i Elbe
20,0 - Slussen i Calbe, 103 x 12 meter
27,6 - Bifloden Bode från vänster
33,7 - Bifloden Fuhne från höger
36,1 - Slussen Bernburg, 103 x 12 meter
37,7 - Bifloden Wipper från vänster
50,3 - Slussen Alsleben, 103 x 12 meter.
58,7 - Slussen Rothenburg, 103x12 meter
62,9 - Bifloden Schlenze från vänster
70,4 - Slussen Wettin, 105 x 12 meter
79,2 - Bifloden Salzke från vänster
89,2 - Slussen Halle-Trotha, 54,9 x 6,12 meter
92,6 - Slussen Gimritz, 53,8 x 6,1 meter
93,6 - Slussen Halle-Stad, 49,8 x 5,6 meter.
95,9 - Slussen Böllberg, 49,5 x 5,6 meter
102,4 - Bifloden Weisse Elster från höger
104,4 - Slussen Planene, 49,5 x 5,6 meter
113,5 - Slussen Meuschau, 49,5 x 5,6 meter
115,2 - Slussen Rischmühle, 49,5 x 5,6 meter
120,6 - Här var det tänkt att Elster-Saalekanalen skulle mynna från höger
126,2 - Slussen Bad Dürrenberg, 49,5 x 5,6 meter
141,0 - Slussen Herrenmühle, 49,5 x 5,6 meter
142,5 - Slussen Brückenmühle, 49,5 x 5,6 meter
143,2 - Slussen Beuditz, 49,5 x 5,6 meter
150,6 - Slussen Öblitz, 49,5 x 5,6 meter
160,9 - Bifloden Unstrut mynnar från vänster vid staden Naumburg. Hit är Saale i princip farbar. Dock är djupet mycket varierande på sträckan mellan slussen Halle-Trotha och staden Naumburg. Sträckan trafikeras visserligen ganska flitigt av sightseeingbåtar under sommarhalvåret, men dessa har ett avsevärt mindre djupgående än en normal fritidsbåt!

Unstrut

Unstrut är en 192 kilometer lång biflod till Saale. Den har sin källa vid Kefferhausen i Eischfeld på en höjd över havet på 400 meter. Unstrut mynnar i Saale vid Saalekilometer 160,9 vid staden Naumburg.

Det finns belägg för sjöfart på Unstrut redan 1612, men på grund av flodens ringa djup var sjöfarten inte så omfattande som man önskade. Trots åtskilliga förslag om förbättringar hände ingenting under hela 1600-talet.
Det var först 1778 som bergsmannen, maskin- och slussbyggaren Johan Friedrich Mende engagerades för att undersöka och planera för en utbyggnad. 1791 blev han så chef för utbyggnaden och under de följande åren rensades Unstrut till ett minsta djup mitt i farleden på 0,8 meter. Under tiden byggdes också 12 slussar, och sträckan mellan Naumburg och Weissenfels i Saale förbättrades också. Allt detta till en kostnad av 3 miljoner thaler.
Den 8 april 1795 var arbetena klara och den första lastpråmen kunde lägga till i staden Artern.
Under slutet av 1800 gjordes en hel del arbeten i Unstrut för att förhindra de säsongsvisa översvämningarna. Dessa arbeten gynnade även sjöfarten och 1888 sattes en ångbogserare in för att hjälpa till ytterligare.
Detta hjälpte dock inte då en järnväg mellan Artern och Naumburg invigdes 1889. Efter det minskade den kommersiella sjöfarten kraftigt och idag finns enbart några få sightseeingbåtar kvar. De kör turer mellan Freyburg och Naumburg.

Vindistrikt
Saale-Unstrut är Tysklands nordligaste erkända vindistrikt. Vinodling dokumenterades här redan år 998 och på 1600-talet fanns vinhandelsplatser i städerna Jena, Naumburg och Leipzig. 1887 fanns 1 000 hektar vinodlingar i området, men efter druvlusens härjningar återstod enbart 31 hektar vid 1900-talets början. Sedan man planterat motståndskraftiga druvsorter har nu odlingarna ökat till cirka 640 hektar. Distriktet är bland de minsta i Tyskland, men klimat och andra förutsättningar är mycket goda för vinodling och vinerna här ifrån är både goda och omtyckta.

Slussar i Unstrut från mynningen
Freyburg, Zeddenbach, Laucha, Tröbsdorf, Wendelstein, Ritteburg och Artern. Dessa slussar är fortfarande i driftbart skick. Här pågår fortfarande en relativt omfattande turisttrafik, främst med kanoter och mindre fritidsbåtar.
Sträckan mellan Freyburg och Naumburg vid Saale trafikeras under sommaren av tre mindre sightseeingbåtar.

Elster-Saale- och Karl-Heinekanalerna

Man insåg tidigt att den stora och viktiga handelsstaden Leipzig var i stort behov av fartygstransporter för att kunna hävda sig. Redan fursten Friedrich August, 1763 - 1827, påbörjade planering för en kanalförbindelse mellan staden och floderna Saale och Unstrut men projektet stoppades av Napoleonkrigen 1805 till 1825. Efter krigsslutet återupptogs inte planeringsarbetena.
Det var först under 1850-talet, på initiativ av företagaren och förtroendemannen Karl Heine i Leipzig som både planering och bygge kom igång 1856. Det blev en 2,6 kilometer lång kanal österut från Weisse Elster. Kanalen grävdes genom Leizigs centrala delar mot den tänkta Elster-Saalekanalen och dess planerade hamn, Lindenau, i Leipzig. Denna kanal blev färdig 1898, men då var den tänkte Elster-Saalekanalen inte ens påbörjad och än mindre den plannerade hamnen Lindenau.
Det var först 1920 något hände. Då beslutade den tyska regeringen att Elster-Saalekanalen skulle byggas som en sydlig förlängning av Mittellandkanalen. Sedan dröjde det till 1933 innan arbetena kom igång, men då satsades i stället ordenligt. 1934 var detta kanalbygge ett av de allra största byggena i hela Tyskland med upp till 2 000 arbetare sysselsatta. Kanalen byggdes med 3,5 meters djup och en ytbredd mellan 32 och 37 meter och var tänkt för de då modernaste 1 000 tons kanalfartygen.
Fram till 1936 fortgick arbetena planenligt, men då började det bli ont om arbetskraft. Detta lyckades man klara med hjälp av moderna maskiner.
För att överbrygga nivåskillnaden mellan Weisse Elster och Saale påbörjades bygget av en dubbelsluss i Wüsteneutsch. Slusskammrarna var 85 meter lång, 12 meter breda och tillät ett djupgående av 3 meter.
Vid utbrottet av andra världskriget 1939 minskade byggaktiviteten för att helt stoppas 1942. Då var 11 kilometer kanal redan helt klara och vattenfyllda. Ytterligare 5,5 kilometer av kanalen var delvis utschaktade av den planerat 19 kilometer långa kanalen.
En del av detta kanalprojekt var att bygga en stadshamn i Leipzig, den så kallade Lindenauerhamnen. Då arbetena upphörde våren 1943 var hamnen så gott som klar och en mängd lagerbyggander på kajerna redan uppförda. Däremot var den planerade förbindelsen med Karl-Heinekanalen inte påbörjad.
Lagerbyggnaderna i denna hamn var i bruk från krigsslutet till 1996 då de lämnades att förfalla, men sedan 1997 är hamnen och dess byggnader byggnadsminnen.
Under 2000-talet har frågan om att bygga färdigt Elster-Saalekanalen, Lindenauerhamnen och förbindelsen med Karl-Heinekanalen åter väckts. 2007 beslutade staden Leipzig att planera för en förbindelse mellan Karl-Heinekanalen och Lindenauerhamnen, som ett första steg i att få ett färdigställande av Elster-Saalekanalen. Förhoppningen är att få en förbindelse mellan Karl-Heinekanalen och hamnen färdig till 2017/2018.
Under 2000-talet har kanalen döpts om till Saale-Leipzigkanalen.


Källor: Ett flertal kanalhandböcker och beskrivningar, liksom sidor på internet..
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tillbaka till huvudsidan om Elbe.
Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.

 

Denna sida ändrades senast 12-11-12