Korintkanalen

Kanal genom Korintiska näset mellan Korintiska viken i väster och Saronska viken i öster.
Kanalen har en bredd vid vattenytan av nära 25 meter och vid botten 21,3 meter. Djupet är cirka 8 meter.
Strömmen i kanalen är vanligen 2,5 knop. Den ändrar riktning ungefär var sjätte timma.
Över kanalen finns två landsvägsbroar och en järnvägsbro.

HMS Carlskrona på väg in i Korintkanalen

Hans-Lennart med Korintkanalen i bakgrunden

HMS Carlskrona på väg in i Korintkanalen

Hans-Lennart Ohlsson
med Korintkanalen
i bakgrunden

© Hans-Lennart Ohlsson. Bilderna tagna 1993

Total längd

Total lyfthöjd

Antal slussar

Max båtlängd

Max båtbredd

Max båtdjup

Max masthöjd

Max fart

6 346 m

0 m

0

m

m

m

m

knop


Kort historia:
Det smala Korintiska näset är den enda förbindelsen mellan Peloponnesos och det grekiska fastlandet. Näset är bara 6 kilometer brett på de smalaste ställena.
Men samtidigt som näset alltså förenar landområden, så skiljer det i stället vattenområden från varandra. Detta var ett stort hinder för de sjöfarande grekerna redan i tidig historisk tid. Särskilt som vattnen söder om Peloponnesos var kända för att vara besvärliga för sjöfarare. Redan tidigt anlades därför en hamnstad, Kenchreai, längst in i Saronska vinken och en hamnstad, Lechaion, längst in i Korintiska viken. Mellan dessa två hamnar fraktades till en början godset sex kilometer landvägen.
Men inte ens detta var gott nog.
Under det 7:e århundradet f.Kr. byggde man en spårväg, eller slip, av porös sten mellan de två hamnstäderna. Nu kunde man även få över båtarna!
Denna stenbelagda väg var mellan 3,5 och 6 meter bred, och det var sannerligen ingen enkel sak att släpa fram båtar på detta viset. På grekiska fick denna väg namnet Diolkos, men i folkmun blev det "Slaget vid Actium".

Även om denna spårväg snabbade upp trafiken över näset högst avsevärt, var det både dyrt och svårt att ta denna väg, varför man redan vid denna tid drömde om att kunna gräva en kanal genom näset.
Många väckte tanken, en del startade till och med att gräva, men det var inte förrän den romerske kejsaren Nero år 67 e.Kr. samlade ihop en mängd krigsfångar plus sex tusen judiska slavar som ett ordentligt försök kom igång. Under det år de höll på innan Nero brådstörtat måste återvända till Rom, hann de gräva ett 3 300 meter långt och 40 meter brett kanalstycke. De kom alltså mer än halva vägen!
När Nero väl var tillbaka i Rom blev han arresterad och avrättad och därmed var kanalgrävandet över för denna gång.
Det gjordes en del försök att fullfölja Neros kanal, men inget av dessa försök tycks ha varit speciellt allvarligt menade och har inte lämnat några betydande spår i historien.

Det skulle dröja ända tills Grekland blev en självständig stat under första hälften av 1800-talet innan planerna synades på nytt. Den unga nationen hade dock inte resurser att genomföra ett jättelikt projekt som detta, men när Suezkanalen invigts 1869 togs frågan upp på nytt. Detta år skrev den grekiska staten ett kontrakt med ett par franska entreprenörer, E. Piat och M Chollet, men under tolv år hände ingenting.
Då steg den ungerske generalen och entreprenören Stefan Tyrr in på arenan. Han övertog kontraktet från fransmännen och den 23 april 1882 lät han den grekiske kungen George I ta det första spadtaget.
Stefan Tyrrs pengar tog dock slut och han överlät kontraktet och byggandet av kanalen till ett grekiskt företag under Andreas Singros ledning, och 1893 kunde Korintkanalen äntligen öppnas för trafik.

Den moderna kanalen hade då grävts helt efter de planer som Nero gjorde upp!


Källor: Flera olika sidor på internet.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 13-09-21