Canal et Rivière d'Ourcq

Floden Ourcq har länge förknippats med staden Paris brist på användbart vatten. Staden grundades som Lutetia på ön Saint-Louis i Seine. Invånarna använde sig av Seines vatten för alla ändamål men snart nog blev vattnet så dåligt att det inte längre var drickbart.
Under romartiden, på 300-talet, byggdes en akvedukt, d'Arcueil, som försedde staden, och inte minst de romerska baden, med friskt vatten. Men när romariket föll förstördes den och vattenbristen i staden blev åter akut.
Paris tog fortfarande vatten från Seine, främst från källor vid Belleville och Le Pré-Saint-Gervais.
Mot slutet av 1600-talet föreslog ingenjören Pierre-Paul Riquet en kanal från Ourcq. Detta förslag förverkligades dock inte.

Första försöket att dra nytta av floden Ourcq gjordes i stället av de välbärgade familjerna Valois och Orléans då de 1560 lade fram planer på att utnyttja den för transport av ved från landsbygden in till den växande staden Paris. Planen innehåll bland annat ett antal enkla slussar. Ett århundrade senare fick Philippe d'Orléans rätt att ta upp tull av de båtar som passerade på floden.
På 1700-talet fanns planer på att kanalisera Ourcq och även öka flödet i floden, men ingenting blev gjort under den perioden.
Det blev i stället Napoleon I som 1802 tog det avgörande beslutet om denna kanalisering och att bygga Saint-Denis- och Saint-Martin-kanalerna dit den kanaliserade floden kopplades. Arbetena kom igång 1805. Själva utgrävningen var klar 1813 då Napoleon landsförvisades till Elba. Färdigställandet av kanalerna fortsattes senare. Konstruktion och byggande var mycket komplicerat för sin tid då de tre kanalerna måste flyta relativt stilla för sjöfartens skull, men ändå tillräckligt snabbt för att vattnet skulle vara av drickbar kvalitet då det nådde Paris. De slutliga arbetena leddes av ingenjören Marie-Émile Vuigner som fann att kanalslänterna var alldeles för branta och på hans inrådan byggdes fem fler slussar än planerat. Kanalen blev färdig att tas i bruk under år 1822 och den byggdes till stora delar vid sidan av floden.

Denna kanal gav parisarna bra vatten under en tid, men staden växte snabbt och mot slutet av 1800-talet blev läget åter akut. Man fick då tillstånd att leda över vatten från floden Marne till kanalen. Arbetena med detta startade 1895 och samtidigt vidgade man Ourcq-kanalen så att fraktbåtar på 1 000 ton kunde nyttja den. 1920 till 1930 vidgades kanalen för att tillåta 1 000-båtar ända upp till Les Pavillons-sous-Bois. Detta ökade vattenmängden i kanalen nedströms så mycket att det blev nödvändigt med ytterligare en sluss som byggdes i Sevran.
Idag tar Paris inte sitt dricksvatten från kanalen, men den förser i alla fall Paris med 380 000 kubikmeter vatten dagligen. Detta vatten används för bevattning och rengöring av skilda slag.
2005 undersökte staden Paris möjligheterna att anlägga en kanalhamn vid Romainville du Syctom där det finns en stor avfallsanläggning. Hamnens syfte är att man skall flytta över transporterna av avfall från lastbilar till pråmar. Det är ovisst om detta projekt genomförts ännu.

Idag är kanalen ett omtyckt mål för fritidsbåtar. Alldeles särskilt vacker är den kanaliserade floden uppströms anslutningen till floden Marne i höjd med staden Meaux.

Gamalt vykort

Den gamla hamnen i Meaux.

Ourcq-kanalen sedd från Place de la Vilette. I bakgrunden Grand Moulin de Pantin.

Vy österut där kanalen passerar genom skogsparken i Sevran.

Gammalt vykort med texten: Chemin du Halage et Pont de Sevran.

Den gamla hamnen i Meaux.

Ourcq-kanalen sedd från Place de la Vilette. I bakgrunden Grand Moulin de Pantin.

Vy österut där kanalen passerar genom skogsparken i Sevran.

Bilderna hämtade från Wikipedia 2011.


Källor: Jean Morlott/Henri Vagnon, Mini Atlas Carte de France, Guides Chagnon, 2003. Paris Turistbyrå på webben, 2011. Wikipedia, 2011.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast