Orinocofloden och Casiquiarekanalen

Orinocofloden är en av Sydamerikas längsta floder med sina 2 140 kilometer. Den ar sin källa vid Cerro Delgado-Chalbud vid gränsen mellan Venezuela och Brasilien. Den har hela sitt lopp inom eller på Venezuelas gränser. Den utgör bland annat en stor del av Venezuelas gräns mot Colombia.
Större delen av dess lopp går genom ogenomtränglig natur, vilket gör den till en mycket viktig transportled. Från mynningen i Karibiska Havet och 435 kilometer uppströms till staden Bolivar är den farbar för oceangående fartyg. Stora flodbåtar kan fortsätta ytterligare 642 kilometer uppströms till Puerto Ayacucho vid Aturefallen.

Casiquiarekanalen

Arm av Orinocofloden i södra Venezuela. Den lämnar Orinocofloden strax nedströms staden Esmeralda och flyter ut i Rio Negro, ett av Amazonflodens tillflöden 225 kilometer söderut.
Den bildar alltså en naturlig kanal mellan Sydamerikas två största flodsystem, Orinoco och Amazonfloden.
Denna bifurkation tar med sig ungefärligen 30 procent av Orinocos vatten.
Casiquiare är normalt farbar utan större problem. Floden har inte bearbetats för sjöfart och vid lågt vattenflöde kan en del sandbankar och småforsar skapa problem. Å andra sidan vid högt vattenflöde ökar strömmen vilket kan göra det svårt för båtar att ta sig från Rio Negro till Orinoco.


Denna karta över Orinoco och Casiquiare ritade
Alexander von Humboldt när han kom hem från sin expedition.

 

Kort historia:
Man kan utgå ifrån att den lokala befolkningen sedan urminnes tider använt Casiquiarekanalen när de velat flytta sig inom detta urskogsområde. Här har floderna alltid varit det enklaste sättet att ta sig fram.
Den första västerlänning som rapporterade om Casiquiarekanalen var Fader Acuna 1639. Han blev knappast trodd. Lika illa var det för Fader Roman som 1744 åkte kanalen i båda riktningarna och rapporterade upptäckten till den franska akademien. Fader Roman var på väg uppströms Orinoco när han träffade på portugisiska slavhandlare i en båt. De hade kommit från Rio Negro via kanalen och fader Roman fick följa dem tillbaka. Senare återvände Fader Roman samma väg via kanalen.
Det var först sedan en spansk gränskommitté, 1756, stakade ut gränserna i området och då dokumenterade även denna kanal som den blev vetenskapligt accepterad.
Den förste som kartlade Casiquiare och för övrigt hela området var tysken Alexander von Humboldt och dennes franske vän Aimée Bonpland. De fick spanske kungen Karl IV's tillstånd att studera de spanska kolonierna i Amerika.
De startade sin expedition från Spanien 1799 och undersökte noggrant gränsområdena mellan Venezuela och Brasilien. Humboldt blev den förste som kartlade området och Casiquiare på ett vetenskapligt sätt.
Väl hemma i Europa skrev Humboldt att Casiquiare är likvärdig med Rhen och att den kommer att få en enorm betydelse för handel och sjöfart inom en snar framtid.
Så blev det nu inte!
Hitintills har inte mycket gjorts att främja sjöfarten i området, men så sent som 1995 pågick diskussioner mellan regeringarna i Venezuela och Brasilien om att rensa upp och på sina ställen bredda floden så att båtar upp till 100 ton utan besvär skulle kunna passera. En sådan förbättring skulle onekligen vara av godo för den lokala befolkningen, men väcker farhågor om naturvården. Ökad risk för skövling av den ömtåliga naturen vore måhända en följd av förenklad sjöfart i området.

Källor: Nationalencyklopedien, Sverige, 1990. Flera olika internetsidor, bland annat Humboldt im Netz, 2003 och Wikipedia, 2003.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck här för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

 

Denna sida ändrades senast 13-01-28