Suezkanalen

Förbinder Röda Havet vid Suez med Medelhavet vid Port Said.
Suezkanalen är världens längsta konstgjorda sjöfartsled utan slussar.


En lång rad fartyg på väg från Stilla Havet till Medelhavet.	HMS Carlskrona stävar genom Suezkanalen.

Längd	Fartygslängd	Bredd	Djup	Antal slussar	Byggår (Större ombyggnad)
163 km	500 m	70 m	16 m	0	1859 - 1869 1895 1907 - 1914 1980-talet

Kort historia:
Suezkanalen har långa anor att falla tillbaka på, även om vi idag mest känner den som en ganska nutida kanal invigd med pompa och ståt 1869.

Redan under 1400-talet f.Kr. lär en kanal byggts från Nildeltat till Röda havet. Det finns inga direkta bevis för detta, och även om denna kanal byggdes så upphörde till slut underhållet och det finns idag inga spår efter den.
Under farao Necko II byggdes under åren 610 - 595 f.Kr en kanal mellan Nildeltat och Bittersjöarna, som ligger mellan Medelhavet och Röda havet. Denna kanal lär ha kostat 100 000 människoliv. Underhållet av denna kanal var sporadiskt, så den tycks ömsom kunnat användas, ömsom inte. Under den persiske härskaren Darius I återuppbyggdes den dock under åren 522 - 486 f.Kr. Rester av denna kanal kan ännu ses utmed Wadi Tumilat.
Denna kanal förlängdes till Röda havet under Ptomelemeus II Philadelphius under åren 285 - 246 f.Kr.
Under det tidiga romarstyret försummades återigen underhållet, men kanalen sattes i stånd under Trajanus styre åren 98 - 117 e.Kr. Sedan följde på nytt en tid av varierande underhåll vilket till slut gjorde det omöjligt att använda kanalen.
Efter den islamistiska erövringen av Egypten återuppbygdes kanalen en sista gång av Amr Ibn el-As. När protester mot det islamistiska styret började på allvar såg kalifen E-Mansur till att definitivt göra kanalen obrukbar, 767 e.Kr., för att på det sättet stoppa de upproriskas chans att få förnödenheter och förstärkningar.

Den moderna Suezkanalen föddes som idé under Napoleontiden. Napoleon sände en expedition till Egypten för att undersöka möjligheterna att bygga en kanal mellan Medelhavet och Röda havet. Syftet var att skapa ett allvarligt avbräck i Englands dominans inom världshandeln. Expeditionsledaren Charles Le Pere kom 1799 fram till att höjdskillnaden mellan Medelhavet och Röda havet var så stor att det var omöjligt att bygga den tänka kanalen och planerna skrotades.
Idén var dock inte död med detta. Redan under 1830-talet togs den upp igen i Frankrike. Olika undersökningar och prospekteringar gjordes. 1847 kunde man så konstatera att det inte var någon nivåskillnad mellan de två haven. 1859 bildades La Compagnie Universelle du Canal Maritime de Suez av fransmannen Ferdinand de Lesseps. Denne var fransk vicekonsul i Alexandria och barndomsvän med Egyptens styresman Pasha Said. Detta bolag påbörjade arbetena med det som blev Suezkanalen.
Bolaget skulle bygga och sedan administrera kanalen under 99 år. När de 99 åren var passerade skulle kanalen överlåtas kostnadsfritt till den egyptiska staten.
Bolaget fick dock ganska snart ekonomiska problem och Pasha Said köpte 44 procent av aktierna för att arbetena skulle kunna fortsätta.
1862 var den första delen av kanalen klar, men 1863 dog Pasha Said och hans efterträdare, Ismail, stoppade de vidare arbetena. Det var först sedan en internationell kommission lyckats lösa upp problemen som arbetena kunde fortsätta och 1869 öppnades alltså kanalen under stor pompa och ståt.
Under arbetet med att gräva kanalen deltog mer än 2,5 miljoner egyptiska arbetare. Mer än 125 000 av dem dog under arbetets gång.

1875 köpte den brittiska regeringen de egyptiska aktierna i kanalen.
1888 träffades en internationell överenskommelse om att kanalen skulle öppnas för fartyg från alla länder.
Egypten nationaliserade kanalen den 26 juli 1956. England och Frankrike svarade med att starta krig mot Egypten. Syftet var att återigen öppna kanalen för internationell och fri sjöfart. Egypten sänkte då alla de 40 fartyg som fanns i kanalen vid krigsutbrottet. Redan i mars 1957 kunde kanalen åter öppnas för trafik sedan den rensats under FN:s ledning.
1962 fick kanalens ursprungliga aktieägare ersättning från den egyptiska staten.
När sexdagarskriget bröt ut i juni 1967 stängde Egypten kanalen och den öppnades inte igen förrän 1975.
Under 1980-talet genomfördes en stor utvidgning av kanalen som sedan dess tillåter ett djupgående av 16 meter. Detta betyder att fartyg upp till cirka 140 000 DWT kan passera.

Numera passeras kanalen av cirka 20 000 stora handelsfartyg varje år.

Källor: Encyclopedia of the Orient, 2003. Plus en del andra internetsidor. Nationalencyclopedien, Sverige. Suezkanalens hemsida.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till: mig!

Tryck på denna pil för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

Denna sida ändrades senast